Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Terrorns första offer är friheten

Varje ny terroristattack skördar oskyldiga människoliv. Och motmedlet är alltid detsamma – att inskränka människors frihet.

Annons

Bilderna från Bryssel är skrämmande.

Explosionerna på flygplatsen Zaventem och på tunnelbanestationen Maelbeek utgör det värsta terrordådet i Belgien sedan andra världskriget. Och under hela tisdagen steg dödssiffran.

Den omedelbara misstanken var att attacken kan gå att koppla till gripandet av terrormisstänkte Salah Abdeslam i fredags. Didier Reynders, Belgiens utrikesminister, uppgav i helgen att Abdeslam sagt till utredarna att han planerade ett attentat i Bryssel och att nätverket av personer kring Abdeslam understödjer misstanken.

Det är i skrivande stund oklart om just denna attack är den som Abdeslam planlagt. Inte heller är det klarlagt vilken grupp som utfört dådet, även om IS tagit på sig ansvaret.

Men Bryssel är mer än en europeisk huvudstad, det är på sätt och vis Europas huvudstad. Här finns EU:s politiska hjärta och flera stora europeiska institutioner. Och i flygplatsens omedelbara närhet ligger Natos högkvarter.

Att attacken sker i Bryssel ger den alltså ytterligare dimensioner.

Terrorism är ondska. Dess syfte är att skoningslöst slå till där det öppna samhället är som svagast.

Allmänna platser där många människor samlas är alltid intressanta mål – där kan effekten av skräck maximeras. Vi har lärt oss från Madrid, London, Paris och andra terrordrabbade städer i Europa att tåg, restauranger, konsert- lokaler och fotbollsarenor har utsatts. Medan Anders Behring-Breivik, den värsta terrorist Skandinavien skådat, valde ut sina offer i regeringskvarteren i Oslo och på ett ungdomsläger på Utøya.

I Bryssel var det alltså en flygplats och en tunnelbanestation.

Den omedelbara reaktionen måste vara hård. De skyldiga ska jagas, fångas in, åtalas, dömas och få sitt straff.

Men det som sker i nästa skede är minst lika viktigt. Ända sedan 11 september-attackerna i USA 2001 har den demokratiska världen – vars största styrka kontra auktoritära och totalitära styren är öppenheten – mött terrorhot, påstådda eller reella, med ideliga inskränkningar av just denna öppenhet.

Medborgarnas frihet och integritet har inskränkts.

Och bara timmar efter attentaten i Bryssel hördes återigen politiska företrädare som ville se ännu hårdare regler – inte minst mot möjligheten att resa och röra sig fritt.

Som om minskad frihet ökar tryggheten.

En tveksam politik med tveksam effekt. Och det är samtidigt en politik som omfamnas av demokratins motståndare.

För det tål att sägas: både jihadister och Europas nationalister vill just detta. De ogillar demokrati och det öppna samhället, de är motståndare till mångfald, till att människor fritt kan mötas och utbyta tankar med varandra.

Ta en internationell flygplats till exempel. Få platser är så kosmopolitiska – där rör sig människor i alla färger, oavsett tro, kön eller ålder på väg till eller från världens alla hörn.

En symbol för allt det vi måste försvara – mångfald, frihet och rörlighet.

En symbol som enfaldiga fanatiker hatar.