Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Supermatch – trots den svåra sorgen

Han gjorde säsongens kanske bästa match i comebacken, men hade svårt att skingra tankarna. Nu, efter kvartsfinalsegern mot Malbas, berättar Aaron Anderson om förlusten av sin far – och stödet från lagkamraterna.

Annons

Fram tills i går har Kings saknat Aaron Anderson i laguppställningen.

Livet – eller snarare döden – kom emellan.

Den 28 mars vann Kings i Umeå. Samma dag avled Aaron Andersons far Jeff. Bara 54 år gammal.

Efter att sedan i slutet av sommaren ha kämpat mot komplikationer till följd av en hjärttransplantation 1997 gav kroppen upp.

– Han åkte in på sjukhus på morgonen och gick bort samma natt. Det var plötsligt – och det har inte varit lätt, berättar 24-årige Aaron Anderson.

– Vi stod varandra nära. Så det var tufft att komma över hit. Jag kunde ju inte träffa honom på åtta, tio månader. Men jag ringde varje kväll, särskilt nu när han var sjuk. Och det var en av de tuffaste sakerna, att inte kunna gå hem och ringa honom.

Centern flög omgående hem till USA – och pratar sig varm om stödet han kände i SBBK.

– Klubben har varit jättebra – och gjorde allt de kunde för mig. Jag behövde den här tiden att vara hemma med min familj, för att hjälpa min mamma och min syster – och få hjälp av dem.

Dessutom följde Chris Czerapowicz med som stöd under ett par dagar.

– Klubben frågade om jag ville det. Först tvekade jag och kände att jag bara ville hem till min familj. Men det var jättebra. Bara att flyga över själv hade varit hemskt. Det hjälpte att ha en riktigt bra vän med sig. Det betydde mycket att klubben, laget och Chris kunde offra det för mig.

På måndagen, i tid till den första kvartsfinalen mot Malbas, var Anderson tillbaka i matchtruppen.

– Jag behövde ta mig tillbaka. För honom. För mig själv, för klubben och för mina lagkamrater. På banan tänkte jag inte på det. Men när jag satt på bänken, eller när jag sköt straffkast tänkte jag på honom. Han brukade alltid sms:a om mina straffkast och returer. Det är tufft. När jag inte fokuserar vad jag ska göra – då är det svårt att inte tänka på honom. Men han skulle vilja att jag är här och spelar.

Och i storsegern mot Malbas, 90–65, visade Anderson sitt värde för laget. I defensiven, i returtagningen – som han vann mot Carl Engström – och även offensivt med till exempel en spektakulär alley oop-dunk. Anderson tog 13 returer, säsongens högsta notering, och var bara en enda poäng från en dubbel-dubbel.

– Det var riktigt bra. Kroppen kändes bra. Jag var inte ur form och jag hade mycket energi. Det kändes bara bra att vara tillbaka på planen och göra sådant jag är van vid: att  sätta screener, ta returer och sånt. Och att vinna såklart. Det var något vi förväntade oss i dag. Jag är glad att laget lyckades spela bra.

Ni leder 1-0 i matcher. Hur ser du på fortsättningen av serien?

– Vi måste fortsätta göra saker bra. Och bli bättre på en del saker. Vi måste bli bättre på defensiv returtagning. De hade 14 offensiva returer i dag.