Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Stressade föräldrar värsta faran mot våra barn

I direkt anslutning till min sons skola ligger en särskola. Vid parkeringen till den vanliga skolan och förskolan, som också ligger alldeles bredvid, är det ofta ganska trångt och rörigt vid hämtning och lämning. Det finns dock gott om platser att stanna vid runt den stora parkeringen i anvisade fält.

Vid rundeln på parkeringens slut, där man kan stanna snabbt och släppa av och hämta upp barn, finns en enfilig väg in till särskolans egna av- och upphämtningszon. Vägen in till denna zon är uppskattningsvis 15 meter lång. Där får vi inte köra in på dagtid, den är vikt för skolskjuts till och från särskolan. Det står på en skylt, tydligt och klart för alla som tagit körkort och känner till de enklaste regler och vägmärken. Rektorn har för säkerhets skull skickat mejl, lärarna har uppmanat på föräldramöte och via veckobrev. Det står dessutom på vår skolplattform som alla föräldrar och barn är inloggade på.

Efterföljs det? Naturligtvis inte. Skulle mitt barn behöva gå 15 meter extra bara för att särskoleeleverna, förskolebarnen, de yngre skolbarnen och skolskjutschaufförerna upplever miljön som oerhört stressande och direkt trafikfarlig om det kör en massa bilar där det är förbjudet.

Herregud, det kan ju regna! Och jag har banne mig bråttom till jobbet och orkar inte höra nåt gnäll om att det är långt att gå... Vi snackar faktiskt 15 meter här, jag tänker inte utsätta mitt fullt friska, underbara barn för den extra dagliga motionen.

Är det så ni tänker föräldrar när ni dagligen trotsar förbudet? Ni som, under tiden ni läser mejlen på mobilen, trycker er förbi oss som stannat utanför det förbjudna området? Ni som inte tycker att andras barn är värda lika mycket som era egna?

Förfarandet gör det mig galen. Jag kan bara inte förstå att det ska vara så svårt att efterleva en sådan här enkel regel. Ett förbud är ett förbud. Inte ska väl våra barn behöva vara rädda för att gå de sista meterna till skolan för att vi föräldrar inte orkar bry oss om ett stoppförbud?

Ofta är det samma föräldrar som skriker högst om att skolan måste ta ansvar för en trygg miljö, att skolan ska stävja orättvisor och mobbing och gärna också uppfostra våra barn så att de själva slipper ta sig tiden.

Det håller banne mig inte. Vi måste ta ansvar, var och en - hur ska vi annars lära våra barn att göra det?