Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Straff som bara slår mot barnen

Av alla tänkbara integrationsreformer som går att genomföra i Sverige, enas nu idéfattiga socialister och låtsasliberaler om att strypa den lilla frihet och rättvisa vårdnadsbidraget inneburit för några tusen svenska föräldrar.

Bidraget har varit en dålig åtgärd för kvinnor, menar socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) – och bortser helt från att reformen faktiskt varit ämnad för barnen.

Vårdnadsbidraget har aldrig varit tänkt som en arbetsmarknadsåtgärd. Inte heller en jämställdhetsreform. Det har varit en rättvisefråga för de barnfamiljer som prioriterat mer tid med sina barn – något som sällan värderas av etablissemanget.

Att satsa på stressfria morgnar för små barn under tre, att skapa en stark anknytning mellan barnet och föräldern och att bygga upp en god självkänsla före förskolestarten, borde i rimlighetens namn belönas i stället för att bestraffas.

Den som på eget bevåg förlängt sin föräldraledighet har som tack fått skattesubventionera andra barns förskoleplatser.

I Södertälje försvann vårdnadsbidraget lika snabbt som S, V och MP vann egen makt 2010.

Det hävdades att skattemedel bidrog till bristande jämställdhet för stackars föräldrar som inte visste bättre, för att inte tala om integrationsproblematiken.

Ingen kunde dock påvisa att kvinnor med utländska efternamn var representerade bland dem som nyttjade förmånen. Följden blev en våg av platsbrist i förskolan. Och otaliga förskolebyten för dem som fått en plats på andra sidan stan.

För det är klart att det måste vara bättre för ett litet barn att skolas in i ett par omgångar, än att få vara med sin förälder och få en flexibel övergång till den förskola som önskas?

Annika Strandhäll (S) och Jan Björklund (FP) är varmt välkomna till Södertälje för att undersöka om det blev mer jämställt och integrerat efter att vårdnadsbidraget togs bort för fyra år sedan.

Min enda slutsats är att valfriheten inskränkts och att föräldrar nu måste planera sitt barnafödande minutiöst för att pricka inskolningen i augusti och januari.

Det sorgliga är att medan Sverige äntligen är på väg att låta FN:s Barnkonvention bli svensk lag, försvinner barn- och familjeperspektivet helt ur trygghetssystemen.

Om inte alltför lång tid kan vi vänta oss att samma socialister och ofrihetliga liberaler slår sina påsar ihop kring mer kvotering av föräldraledigheten.

Det är inte mammans dagar. Det är inte heller pappans dagar. Det är barnets dagar – men för de sociala ingenjörerna är det statens dagar. Och nåde dig om du har en avvikande åsikt kring hur ditt barn ska fostras.

gruppledare

Veronica Westergård (KD)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel