Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ständigt denne Bildt

Det är ingen biografi i vanlig bemärkelse. Inga nya avslöjanden. Men en ordentlig genomgång om en politiker som befunnit sig i den politiska maktens centrum i fem decennier.

Journalisten Björn Häger, tidigare bland annat politisk reporter på Ekot i Sveriges Radio, ordförande för Grävande journalister och ordförande i Publicistklubben, har skrivit boken Uppdrag Bildt – en svensk historia (645 sidor, Nordstedts Förlag).

Carl Bildt är pojken som alltid vet bäst, berättar skolkamrater. Genom boken inser man att den attityden har följt med Bildt genom hela livet. Och Carl. Aldrig Calle. Men fram träder också en person som likt en teflonman skakar av sig kritik. En politiker som torde vara en av de mest beresta.

Läs också: Ingen bok för Bildt-beundrare

För den som följt politik under många år är boken en nyttig sammanfattning av det politiska skeendet sedan början av 1970-tal och fram till nu. Bildt var med när den första Fälldinregeringen bildades 1976. Inte så att han deltog i förhandlingarna mellan de tre blivande regeringspartierna. Men han var en källa för information för den mängd journalister som följde regeringsförhandlingarna.

Moderatledaren Gösta Bohman, som Carl Bildt arbetade för, ville göra Bildt till statssekreterare i den första Fälldinregeringen. Fälldin vägrade. I den andra Fälldinregeringen ville Bohman göra Bildt till statsråd. Fälldin vägrade igen. Han fick bli statssekreterare.

Boken bygger på öppna källor som pressklipp, tal, radio/tv-utskrifter samt samtal med olika källor. Drygt 100 sidor i boken är källhänvisningar. Den är inte kronologiskt skriven, men rapp och intressant. Den beskriver inte så mycket av mannen bakom namnet Carl Bildt, men den sätter honom in i det politiska sammanhanget.

En viktig del i boken är Hägers beskrivning av Bildt som intervjuobjekt. Han kan låta bli att svara, eller ge svävande svar. Eller inte minnas.

”Att sätta dit Carl Bildt är ingenting för nybörjare”, deklarerade han för närvarande journalister och partifolk. Det var på en moderatkonferens 2013 då det via Wikileaksdokument kommit fram att Bildt 1976 hade informerat amerikanska ambassaden om hur regeringsförhandlingarna gick. På frågan om vilket mandat han hade att prata med amerikanarna sade han: ”Inget mandat alls, det här var fullständigt oskyldigt, det stod i varenda tidning”.

Den beskriver inte så mycket av mannen bakom namnet Carl Bildt, men den sätter honom in i det politiska sammanhanget.

Boken beskriver också hur det Moderata partiet fungerar. En moderat partiledare som inte levererar flyttas bort. Fredrik Reinfeldt är väl den enda partiledare som avgått ”på egen hand”. För Bildt själv blev det uppenbart att hans tid var ute när valberedningen meddelade att hans vice ordförande, Lars Tobisson, inte skulle få vara var. Bildt var då medlare i Bosnien och Tobisson var hans stand in som partiledare.

Nu har Moderaterna ånyo hamnat i debatt om partiledaren. Kraven på Anna Kinberg Batras avgång fick henne att kasta in handduken i fredags. ”Grejar inte AKB vändningen så är det dags att kalla Bildt åter under M-fanan”, skrev den politiske redaktören på Hudiksvalls Tidning, Patrik Oksanen, redan i februari.

Osvuret är nog bäst.