Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Språkrören sitter säkert

Tanken var att språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson skulle lägga alla korten på bordet. Högt spel? Nej, snarare en patiens.

Annons

En hastigt sammankallad presskonferens blev Miljöpartiets senaste drag i det drama som partiet dragits in i.

På denna avslöjade de bägge språkrören Gustav Fridolin och Åsa Romson att det finns några grundläggande värderingar som en miljöpartist måste stå bakom.

Så pass.

Därpå betonade de att Miljöpartiet behöver en nystart.

Minsann.

Språkrören berättade också att de meddelat partiets valberedning att de bägge ställer sina platser till förfogande – det betyder inte att de avgår, tvärtom, de intygar att de helst av allt gärna fortsätter.

Det kan tyckas som att Fridolin och Romson därmed spelar ett högt spel.

Alls icke.

De kontrollerar samtliga kort i leken.

Faktum är att de snarast gjort vad som krävs för att påskina att de förstått all-varet i partiets kris – utan att de på något sätt ger reella förutsättningar för att deras egna positioner är i fara. De sitter säkert.

Fridolins uttalande ”Om valberedningen finner några andra som har bättre förutsättningar att fortsätta arbetet då är vi beredda att lämna över”, betyder egentligen ingenting.

Miljöpartiets kongress äger nämligen rum om mindre än tre veckor.

Tiden som valberedningen får på sig för att samla in namn på tänkbara utmanare tar slut på söndag i denna vecka. Kritikerna har minimala möjligheter att samla stöd.

Därefter är det tänkt att valberedningen i rappt tempo sonderar terrängen med eventuella kandidater och kollar hur väl förankrade de är, funderar och lägger ett förslag.

Sådana förutsättningar gör att det är orealistiskt att tro att valberedningen kommer fram till något annat förslag än ett som är identiskt med dagens – alltså ett omval för Fridolin och Romson.

Det hade givetvis, i den uppkomna situationen, varit ärligare om man bestämt sig för att skjuta på kongressen – alternativt öppnat för en extrainsatt kongress i höst där språkrörsfrågan varit i fokus.

Så blir det inte.

Men när språkrören väl blivit omvalda blir det intressant att se hur enhälligt valet är. Och om språkrören blir omvalda med acklamation är nästa fråga hur väl förankrat detta är ute i medlemsleden – är kongress- ombuden representativa för vad partimedlemmar tycker?

Nästa fråga är om möjligt än intressantare: Är det trovärdigt att just Fridolin och Romson, ska ansvara för partiets nystart? Är det ens lämpligt?

Det är under deras ledarskap som Miljöpartiet sålt sin själ för regeringsmakten – i flyktingfrågan, Bromma flygplats, Förbifart Stockholm, försvaret och snart Vattenfalls brunkol.

Det är också de som styrt när partiets värdegrundsarbete visade sig vara grunt och utan värde.