Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Södertäljebron kostar mer än Öresundsbron

Med en daglig kostnad på två miljoner kronor har statens hantering av motorvägsbron i Södertälje nu kostat samhället mer än första halvåret med gränskontroller på tågen över Öresund.

Innan bron bedöms vara åtgärdad beräknas prislappen överstiga kostnaden för regeringens byggstopp av Förbifart Stockholm.

Det är i sig allvarligt, liksom de kännbara konsekvenser förseningarna får för människor som reser, arbetspendlar och fraktar varor i vår region. Än värre är att det politiska ansvaret lyser med sin frånvaro.

Det är inte första gången som brister i den statliga infrastrukturen drabbar Stockholmsregionen.

Brister i järnvägen skapar redan ständiga förseningar för de över 300 000 resenärer som dagligen tågpendlar i regionen.

Nämnas särskilt kan det haveri som i våras drabbade den bro som utgör länken för pendeltågstrafiken mellan just Stockholm och Södertälje. Bron fastnade i uppfällt läge och stoppade trafiken i flera dagar.

Det senaste brohaveriet har i debatten förminskats till en fråga om entreprenörer, leverantörer, konstruktörer och konsulter.

Märkligt nog ställs inte den självklara frågan om regeringens och Socialdemokraternas ansvar för att säkerställa att resurser och organisation finns för att hantera situationer likt dessa.

Den cyniske frestas nästan att tro att någon infrastrukturminister inte existerar i Sverige. Att styrningen av statens myndigheter därmed har försvunnit. Så är naturligtvis inte fallet.

Tvärtom går det att spåra politiska beslut och felprioriteringar som kan förklara varför brister likt den vid Södertäljebron uppkommit, tar orimlig tid att rätta till samt riskerar att uppkomma igen.

Brohaveriet i Södertälje visar på sårbarheten som finns i dagens trafiksystem, liksom bristen i krisberedskap hos Trafikverket. Den pekar på behovet av en långsiktig och finansierad åtgärdsplan för att öka robustheten i hela trafiksystemet, där även en sårbarhets- och riskanalys måste läggas till grund för fördelningen av resurserna.

Sist men inte minst belyser brohaveriet på ett tydligt sätt vad som blir konsekvensen av att politiskt rycka undan resurser från underhållet av våra vägar.

I regeringens vårproposition gjorde Socialdemokraterna en nedskärning på en halv miljard kronor från just drift och underhåll av Sveriges vägnät. I sig märkligt sett till hur behoven ser ut.

Trafikverket tvingas därmed att med kort varsel göra en närmast panik-artad besparing. Denna i en storleksordning som motsvarar sex gånger den årliga budgeten för basunderhåll, skötsel och löpande drift av samtliga nationella vägbroar och tunnlar i Sverige.

Resultatet blir rimligtvis att viktiga delar av det nödvändiga underhållet inte blir av eller skjuts upp. Detta från vad Trafikverket själva beskriver som ett vägnät som redan i dag har större behov än resurser inom samtliga områden.

Därtill ökar behovet av akuta insatser likt den i Södertälje samtidigt som resurser för just detta riskerar att saknas.

Enligt uttalanden från socialdemokraternas gruppledare i riksdagens trafikutskott är det också från storstadsregioner som Stockholm pengarna ska tas.

Att göra denna typ av nedskärningar är både dumdristigt och kortsiktigt. Priset för att underhålla och utveckla det svenska vägnätet må vara högt. Priset för att Socialdemokraterna av ideologiska skäl gör nedskärningar på vägtrafiken är ännu högre. Det ser vi nu i Södertälje.

Låt inte problemen på vår järnväg nu också bli vardag för pendlarna på våra vägar och broar.

trafiklandstingsråd

Kristoffer Tamsons (M)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel