Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ansa från Brunnsäng gillar att göra skillnad i Hölö

Ansa Borin är stadstjejen som hamnade på landet. Nu är hon starkt engagerad i Hölö-Mörkös långa historia och visar i sommar sin utställning ”Vara barn” i Kulturcentrum Kyrkskolan.

Annons
Stor blir liten. Till utställningen ”Vara barn” har Ansa Borin beställt en speciell stol. ”Så här kändes det att dingla med benen, att inte nå ner till golvet. Så här var det.”

– När jag flyttade till Mörkö för 30 år sedan visste jag ingenting om landsbygden. Vi stadsbor har dålig koll på den, ler Ansa Borin när vi sitter utanför Kyrkskolan från 1878.

Det är årets första riktiga sommardag, temperaturen ligger runt 30 grader. I det stora trädet som skänker skön skugga hänger olika konstverk från utställningen ”Ett nytt liv” som också visas i Hölö kyrkskola.

Ansa Borin är en av dem som kämpat för att skolan ska finnas kvar för allmänheten och inte säljas till privatpersoner.

– Det här är en viktig plats att hålla kvar, den har en lång historia. Bygden har en stor inflyttning, ett starkt idrottsintresse och vi ville bredda utbudet med kultur och skrev en omfattande ansökan för att få landsbygdsstöd från EU.

Kommundelsnämnden var med på noterna, de stod för kostnaderna för den yttre

renoveringen. Pengar från EU:s Leader-projekt, som blev resultatet av den inskickade ansökan, bekostade den inre.

I dag är Kyrkskolan ett kulturcentrum där hantverkare och konstnärer har ateljéer, i den gamla skolsalen avlöser utställningarna varandra.

– Men vi har ingen konsthall, utan vi har salar som vi visar konst i, förklarar Ansa.

Även i kaféet visas utställningar, det är där Ansas hänger. Med föremål och texter visar hon glimtar ur barnets historia. Exempelvis hur nyfödda och odöpta barn skulle skyddas från att bli ”bortbytingar” genom att lägga en bit stål i vaggan eller lindan. Allt för att hindra troll och vättar att byta ut dem. Texterna innehåller information om hur barn ansågs vara lönsamma när de arbetade, olönsamma om de gick i skolan. När kärnfamiljen blev ett begrepp uppgraderades barnet till ”emotionellt ovärderligt”.

Men att Ansa skulle hamna i den kulturhistoriska sfären var inget hon planerade efter Täljegymnasiets treåriga ekonomiska linje.

– Jag vet inte varför jag gick den, jag är ingen ekonom, utan har ett stort språkintresse, säger hon, fortfarande förvånad över sitt val.

Men under de tre åren gjorde hon ämnesval som till slut blev ”en superspråklig gren av den ekonomiska linjen”. Utöver engelska pratar hon i dag spanska, franska, tyska och ryska – eller ”hankar sig fram” som Ansa själv uttrycker det.

När vi börjar prata om hennes familj och släkt förstår vi att språkkunskaperna

kommer väl till pass: pappa hade emigrerat till USA som ung och var amerikansk medborgare, farmor är från Norge, Ansas två barn är adopterade från Vitryssland och hennes föräldrar har bott i Spanien. Men hur hamnade hon i Södertälje?

– Mamma, som kommer från Norrland, och pappa träffades i Stockholm. Där rådde stor bostadsbrist och de hamnade i Södertälje.

Först bodde familjen i centrum, men när citysaneringen drog i gång gick flyttlasset till Brunnsäng där ett antal höghus stod uppförda på gammal åkermark. Föräldrarna hade inte någon förankring till platsen, inga berättelser om Brunnsäng. Det väckte Ansas nyfikenhet att hitta förståelse för sammanhang, något hon i dag som kulturhistoriker arbetar med.

Hennes namn, hon är döpt till Ann Louise, hänger också ihop med den internationella familjekonstellationen.

– Ann är ett namn som är gångbart i såväl Sverige, Norge som USA, men min farmor sa alltid ”Ansa Pansa” så på högstadiet blev det liksom taget och nu kallas jag alltid för det. Men jag har inte bytt namn.

I slutet av 20-årsåldern började Ansa läsa idéhistoria vid Stockholms universitet efter att ha arbetat på skolhem och som truckförare och brevbärare. Men nu blev hennes

historieintresse ett yrke och under 20 år arbetade hon på Torekällberget.

I dag driver hon eget företag, föreläser och ställer ut. Hennes ”Svensk kaffekultur – en liten bönas enorma inflytande” har visats på såväl Kyrkskolan som Historiska museet.

– Men besökarna som kommer hit är lika viktiga som dem i Stockholm, säger Ansa Borin som nu förbereder höstens temakvällar i Kyrkskolan på landsbygden hon kommit att älska.

Äter kall soppa på sommaren

Namn: Ann Louise (Ansa) Borin.

Ålder: 58 år.

Gör: Olika projekt i det egna företaget Minnesluckan.

Bor: På Mörkö.

Familj: Man, två vuxna barn, ett barnbarn.

Intresse: Allt som kan kopplas till frågan ”Var kommer vi i från och vart är vi på väg?”

Sommarmat: Gazpacho (kall andalusisk grönsakssoppa).

Smultronställe: Gammalt gårdstun i Ångermanland.

Sommarsyssla: Ogräsbekämpning i köksträdgården.

Annons