Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialdemokraternas tilltagande desperation inför EU-valet

Annons

Socialdemokraterna (och en del andra socialistiska partier och grupperingar) har som traditionen bjuder varit ute och demonstrerat den 1 maj, så även i Södertälje där utbildningsminister Anna Ekström (S) var huvudtalare.

Det har de naturligtvis varje rätt att göra, då demonstrations- och mötesfriheten är en av hörnstenarna i vår grundlagsfästa demokrati. Frågan är dock vad de egentligen demonstrerar för respektive emot i nådens år 2019.

Anmäl text- och faktafel

Arbetsrätten har i alla tider varit en hjärtefråga för socialdemokratin. Som en följd av den så kallade Januariöverenskommelsen går nu emellertid Socialdemokraterna och deras samarbetspartier Centern och Liberalerna fram med en utredning om förändring i (läs: uppluckring av) arbetsrätten.

Det har fått Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt att hota med att fälla regeringen om ett förslag om försämrad arbetsrätt läggs fram i riksdagen. Även LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson har uttryckt kritik mot den förestående utredningen.

Pensionärerna har av tradition varit en annan viktig målgrupp för S-partiet. Inför ATP-valet den 1 juni 1958 – Sveriges hittills enda regelrätta extraval – gick S ut med en valaffisch med det legendariska budskapet ”Gärna en medalj, men först en rejäl pension”.

Det var då det. I dag är det otaliga fattigpensionärer som förbannar socialdemokratins nonchalanta hållning gentemot de människor som varit med och byggt upp vårt land.

Ett slående uttryck för denna nonchalans var att statsminister Stefan Löfven (S) inte tog sig tid att ta emot en namninsamling i samband med en demonstration i Stockholm den 26 april av opinionsgruppen Vid din sida, som engagerar sig till förmån för fattiga och hemlösa pensionärer. Löfven fick välförtjänt kritik i riksdagen för detta av SD-ledaren Jimmie Åkesson.

Mitt intryck är att Socialdemokraterna anno 2019 är ett förvirrat parti. Gamla ideal överges i en svår och mångfasetterad tid med påföljd att gamla S-väljare söker sig till andra partier. En följd av detta är att socialdemokratin befinner sig i kris i talrika europeiska länder. Det gäller exempelvis Frankrike och Tyskland och särskilt i Nederländerna – i sistnämnda land lyckades partiet endast uppnå 5,7 procent vid senaste parlamentsvalet. Dock håller man ställningarna i några andra länder som exempelvis Storbritannien.

Det faktum att valresultatet på 28,3 procent i senaste riksdagsvalet var det sämsta på mer än 100 år borde stämma till eftertanke i S-leden och gör det säkert också.

I Sverige är krisen (ännu) inte fullt lika påtaglig. S är alltjämt vårt största parti, men det faktum att valresultatet på 28,3 procent i senaste riksdagsvalet var det sämsta på mer än 100 år borde stämma till eftertanke i S-leden och gör det säkert också.

Om vi sedan tittar på resultaten i samtliga svenska val till Europaparlamentet ser vi en beständigt nedåtgående trend. Premiäråret 1995 blev det 28,1 procent – därefter har det blivit 26,0, 24,6, och 24,4 innan Socialdemokraterna i EU-valet 2014 landade på 24,2 procent.

I Sifos aprilmätning, som offentliggjordes precis en månad före EU-valet den 26 maj, fick S nöja sig med 21,0 procent. SD var hack i häl med 19,9 procent och kan mycket väl gå om S i valet. Något som S-partiet givetvis mycket väl vet, vilket torde vara ett tungt vägande skäl till den S-märkta Europaparlamentsvalkampanjen riktad mot vad som kallas ”högerpopulism” och liknande.

Jag tror dock dessbättre att det finns mycket gott folk i väljarkåren som genomskådar sådan greuelpropaganda, vilken som jag ser det mest av allt är ett uttryck för en tilltagande desperation hos dagens Socialdemokratiska arbetareparti.

Tommy Hansson (SD)

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons