Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Socialdemokraternas nidbild av SD tyder på desperation

Det är med en djup suck man läser Arnold Anderssons inlägg i LT den 24 juli. Återigen en Socialdemokrat som tecknar en nidbild av Sverigedemokraterna: att vi är farliga för Sverige, har ”nazistiska rötter” etcetera.

Om det är något parti i Sverige som har nazistiskt anfrätta rötter är det dock Socialdemokraterna med rasbiologiska institutet och sterilisering av förståndshandikappade och andra grupper delvis syftande till rashygien på sitt samvete. Vilket annat parti har detta i sina rötter?

Vad är då syftet med att hela tiden lyfta fram denna konstanta nidbild av oss Sverigedemokrater? En väsentlig del av svaret på den frågan är att Socialdemokraterna är rädda. De är rädda, inte för det inflytande vi kommer att få, utan för att de som i dag har makt kommer att förlora den.

Om vi kastar endast en flyktig blick på aktuella opinionsmätningar ser vi att det finns fog för Arnold Anderssons och andra Socialdemokraters rädsla och desperation. S-partiet ligger nämligen i ett antal mätningar under dess sämsta valresultat sedan 1911, då partiet fick 24 procent av rösterna.

En av grunderna för denna problematik är att vi historiskt haft svårt att hitta personer som är villiga att ställa upp och representera partiet, mycket beroende på att SD-medlemmar ofta får utstå hot och hat för att vi är sverigedemokrater.

Har vi i Sverigedemokraterna haft problem inom vårt parti med enstaka företrädare? Absolut, även här i Södertälje har vi haft utmaningar med ett par företrädare som inte betedde sig representativt för vårt parti. Dessa finns inte längre kvar vare sig i partiet eller på de poster de innehade.

En av grunderna för denna problematik är att vi historiskt haft svårt att hitta personer som är villiga att ställa upp och representera partiet, mycket beroende på att SD-medlemmar ofta får utstå hot och hat för att vi är sverigedemokrater.

Jag hade påverkats av den nidbild som media och andra hade målat upp och var lite nervös när jag trots detta blev medlem och började engagera mig i SD. Det första som slog mig när jag träffade andra SD:are här i Södertälje var att bilden som hade målats upp i media och av de andra partierna var helt fel. De var precis som jag, helt vanliga medborgare som var oroliga över utvecklingen i Sverige och vår kommun.

De började engagera sig istället för att enbart beklaga sig över läget. Många av oss är oerfarna, men vi lär oss och utvecklas snabbt. Det märks tydligt då vi mer och mer påverkar de förslag som läggs och godkänns i kommunfullmäktige. Inte minst våra budgetförslag.

Som tur var tog allianspartierna sitt förnuft till fånga och följde SD i att motsätta sig förslaget vilket ledde till att detta föll i riksdagen.

Vi anklagas ibland för att vara ett odemokratiskt parti, min bild är den raka motsatta. Vi är ett parti som faktiskt respekterar demokratin och vill bevara och utveckla den till att ge mer inflytande för våra medborgare. Att stärka deras demokratiska rättigheter, inte begränsa dem som regeringspartierna syftade till genom de grundlagsändringar man tidigare föreslog.

Som tur var tog allianspartierna sitt förnuft till fånga och följde SD i att motsätta sig förslaget vilket ledde till att detta föll i riksdagen.

Frågan blir nu vad som händer om Sverigedemokraterna blir största parti. Flera mätningar visar att detta scenario inte är helt osannolikt. Kommer Arnold Andersson då fortfarande tycka att landets största parti ska leda förhandlingarna om vem som ska bilda regering eller majoritet?

Andreas Birgersson (SD)

politisk sekreterare

kandidat till kommunfullmäktige

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel