Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Snöig vinter – perfekt slut på decenniet

Efter julfirandet vallfärdar många i min ålder till nattklubbarna på juldagen. Är man sedan innebandyspelare som jag kan man spela en turnering i Västergårdshallen tidigt på annandagen. Vilket är en precis lika dålig idé som det låter. Jag valde bort allt det där i år och åkte till fjällen över en weekend i stället.

För första gången sedan jag var ett år gammal och mest åkte pulka var det dags för ett besök i Åre igen. Sällan har något känts så rätt.

Det har varit tre intensiva dagar med isande kyla, piskande västanvind och frostbitna kinder. Men framförallt har det varit tre dagar med höga berg, fina pister och endorfinstinna skogsturer i lössnö. För mig är det livet i kvadrat. Vad slår egentligen att hitta en egen och helt orörd bit av berget täckt av nyfallen lössnö? Vad slår suget i magen när du inte ser vad som finns på andra sidan krönet? Vad slår adrenalinet i ett alldeles för högt hopp?

De snöklädda bergen och den storslagna naturen är det närmaste religion jag kommer. Ända sedan vi åkte till lilla Romme med skolan har jag varit såld. Nu när jag har sett de massiva Alperna och upplevt riktig skidåkning finns ingen som helst återvändo. Det vita pudret är beroendeframkallande.

Glaciäråkning på drygt 4 000 meters höjd i Frankrike är det häftigaste jag någonsin gjort. Innan jag får egna barn vet jag faktiskt inte vad som ska överträffa det.

Åre är nog det närmaste Alperna man kommer i Sverige. Den isande kalla vintern har gjort att berget inte visat upp sin bästa sida. Toppen var helt stängd på grund av kyla. Ändå kan ett enda ord sammanfatta resan: lycka.

Därför är jag rätt nöjd med livet, trots att en grabbweekend i pisterna går mot sitt slut när jag sitter i skidstrumporna, väntar på en allt varmare bastu och skriver det här.

När ni läser de här raderna har också 2009 tagit slut. Och även om mitt sista åk i skidbacken – jag måste erkänna det – slutade med en praktvurpa och en stor tugga av den djupa lössnön, så tackade året för sig på bästa möjliga sätt.

I alla fall utifrån mitt sätt att se på det. 2009 fick vi till sist en vit jul. När det började kännas helt orealistiskt med snöbollskrig innan Kalle Anka och världens ledare diskuterade global uppvärmning i Köpenhamn slog vintern till. Över en natt låg snön i drivor på vägar och i trädgårdar.

Plötsligt blev allt ljusare och dagarna lättare. Jag hade nästan glömt hur stor skillnaden är mot en slaskig och mörk vinter.

Vi får hoppas att 2010 tar upp tråden. Gott nytt år.

Jacob Sjölin

Sysselsättning: Vikarierande journalist och studerande.

Födelseår: 1987.

Bor: Lägenhet i Grusåsen.

Familj: Mamma, pappa, och tre yngre bröder.

Kuriosa: Spelar innebandy, kan inte få nog av bollsporter och försöker, inspirerad av High fidelity, skaffa en respektabel skivsamling.