Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skuggan faller över hela rättsapparaten

I den antika grekiska mytologin hette den moraliska rättvisans gudinna Dike. En helt annan form av dike ligger närmare till hands för den svenska rättvisan.

Det har snart gått 22 år sedan den norska flickan Therese Johannessen försvann i Drammen. Sture Bergwall, eller Thomas Quick som han är mer känd som, dömdes sedermera för att ha våldtagit, styckat och mördat flickan.

Den tekniska bevisningen som åklagaren lutade sig mot bestod av brända benbitar från en ung människa – påstod man.

Påståendet gavs extra tyngd genom att två professorer gjort en okulär besiktning av resterna. Deras vittnesmål medverkade till att tingsrätten fällde Thomas Quick för mord.

Men. Tolv år efter den fällande domen har tekniken blivit bättre.

När Statens kriminaltekniska laboratorium, SKL, nu genomfört en molekylärbiologisk analys av resterna har man kommit fram till att de inte alls utgörs av människoben. Det är inte ben över huvud taget.

De en gång så tunga bevisen är alltså av noll och intet värde.

Sten-Ove Bergwall, bror till den morddömde, sa till P1-morgon att det var väntat och ”ytterligare ett bevis i den långa raden på att det här är ett fuskbygge och att det håller på att rasa samman”.

Och Inger Lise Johannessen, Therese mamma, som under många år tvekat om Thomas Quick är skyldig till dotterns försvinnande säger till Verdens Gang att den svenska utredningen är en skandal och att: ”det mest sannolika är att det var en annan man som tog Therese”.

Hennes tvivel i skuldfrågan delas av många andra anhöriga till Quicks påstådda offer.

Osakligheterna och osmakligheterna som nu uppdagats kring utredningarna och rättsprocesserna mot Thomas Quick kastar en mörk skugga över hela det svensk rättsväsendet.

Från överåklagare Christer van der Kwast till de poliser som skött utredningen, främst förhörsledaren Seppo Pentinen.

Men också hela batteriet av psykoterapeuter och andra rättsexperter som har använts under de många rättegångarna mot Thomas Quick.

Claes Borgström – senare jämställdhetsombudsman och nu Socialdemokraternas talesman i jämställdhetsfrågor – var försvarsadvokat åt Thomas Quick. Borgströms insats måste också ifrågasättas, sedan hans svårt psykiskt sjuke klient blev dömd för flera mord.

Thomas Quick är som bekant dömd för åtta stycken – där benen som inte var några ben utgjort den enda tekniska bevisningen. Frågan alla nu ställer sig är om han över huvud taget begått något av dem.

Redan har Thomas Quick begärt och fått resning förmordet på israelen Yenon Levi i Dalarna.

Thomas Quick tänker också, med hjälp av sin advokat Thomas Olsson, begära resning i övriga sju mordfall, däribland det mot Therese Johannessen.

Den process som nu väntar kommer att ta tid. Det är helt klart.

Lika klart är att rättsapparatens agerande kring Thomas Quick artar sig till att bli det utan jämförelse värsta justitiemord som Sverige någonsin har skådat.

Rättsväsendet har kört i diket.

Ordentligt.