Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Skapa inte en gräddfil

Ett av nutidens mest skrämmande ord torde vara ”undanträngningseffekter” som på grund av flyktingkrisen gjort entré i det svenska språket.

Annons

För några månader sedan ansågs läget dock vara ”under kontroll” och regeringen ordnade en solidaritetsmanifestation med en alldeles egen ”halleluja kör”.

Men nu är det kris.

Pressad i Sveriges televisions Agenda nyligen, om man kanske varit lite kortsiktig, svarade regeringens representant dock att ingen hade ”kunnat förutse” krisen. Problemet med argumentationen är emellertid att det fanns debattörer som varnade för det scenario samhället nu går igenom. Som ansågs vara dysterkvistar, pessimister och – ja – rasister. Men de har fått rätt och till och med givits rätt av den myndighet som ska hantera samhällets krishantering.

Den otacksamma uppgiften vilar på Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som varje vecka sammanfattar situationen i en rapport. I sin senaste som släpptes i förra veckan skräder man inte orden. 15 länsstyrelser har rapporterat att arbetet med mottagande av flyktingar har skapat en våg av sjukskrivningar bland personalen i socialtjänsten, och som en ytterligare följd av krisen har det inom socialtjänsten skapats vad MSB kallar för undanträngningseffekter:

Det betyder på ren svenska att alla som borde få hjälp inte får det.

Argumentet om att ingen hade kunnat förutse krisen kritiseras också av Camilla Sköld, socialpolitisk chef på Akademikerförbundet SSR, det fackförbund som har flest medlemmar inom socialtjänsten. Sköld menar att ”krisen var ett faktum innan man nu ska ta emot alla ensamkommande barn”. Hon påpekar också att det inom socialtjänsten görs heroiska insatser och att hela kåren präglas av en genuin vilja att hjälpa till.

Men tillbaka till MSB:s rapport då just undanträngningseffekter i slutändan kan bli riktigt farliga.

I sin enkelhet går det att föreställa sig följande scenario: Om man inte upplever sig få den hjälp man betalat skatt för blir man rejält förbannad. Denna ilska späds på om man dessutom upplever sig ha ”trängts undan” till förmån för ”någon annan”. Lägg slutligen till att man upplevt att denna ”någon annan” aldrig bidragit till samhället och fått en gräddfil.

Ovanstående är ett recept för etniskt laddade sociala oroligheter, vilket Sverige varit förskonat ifrån sedan åtminstone 1940-talet. Tack vare en enhetlig politik där man sökte kväsa sociala kriser innan de uppstod. Men numera verkar ansvariga makthavare vilja välja en annan väg där det gäller att visa sig bäst inom Europa.

Förvisso gäller det alltid att ha en generös flyktingpolitik, men den måste också vara vettig.

Det är den inte när ansvariga myndigheter går på knäna och Sveriges officiella katastroforgan varnar för att man på lång sikt sår fröet till en draksådd ingen kommer att vilja skörda.

historiker

David Lindén