Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Sarah Moussa: ”Jag måste få ett slut på det här”

 
Gangsterkriget
Visa alla artiklar

Hon tvingades lämna livet i Södertälje när maken Jakob och hans bror Eddie mördades. Rättsprocessen har varit en fruktansvärd upplevelse för Sarah Moussa, men också något hon måste ta sig igenom för att kunna gå vidare.

Minnena av den ödesdigra natten mot den 1 juli 2010 är smärtsamt närvarande hos änkan Sarah Moussa. Sent på kvällen innan dubbelmordet ringde hon till Jakob på Oasen och bad honom komma hem. Hon satt ensam vaken i parets villa i Geneta medan barnen sov i sina rum lyckligt ovetande om tragedin som närmade sig. Jakob hade tänkt lämna klubben tidigare än vanligt den här natten, men mördarna hann före.

När polisen hittade hans kropp på golvet, avrättad med 14 pistolskott, hade han husnycklarna virade i en rem runt handen.

Tre år senare präglar morden alltjämt Sarahs och barnens liv.

– Det är jättetungt just nu, jag måste få ett slut på de här rättsliga processerna för att kunna ta mig an framtiden. Det är därför jag sitter här, jag måste visa barnen att jag gjort allt för Jakob, säger hon.

När jag intervjuar Sarah Moussa är hon klädd i svart precis som hon varit under alla rättegångsdagar.

Sarah är det brottsoffer, utan konkurrens, som närvarat mest vid Sveriges största mordutredning efter Palmemordet – till och med mer än vissa åtalade som tillåtits lämna rättssalen innan huvudförhandlingen avslutades.

Det senare är något Sarah reagerat starkt på.

– Vissa av dem kommer och går, någon väljer att gå på en skolavslutning trots att han är åtalad för medhjälp till mord, och vare sig målsägande eller anhöriga finns här. Ibland känns det som om jag är den enda i världen som tycker att den här rättegången är viktig.

För Sarah Moussa innebar mordet på Jakob att hela hennes och barnens liv slets upp. Till en början bodde de kvar i Södertälje, men efter ett par månader accepterade hon polisens vittnesskyddsprogram. I dag lever hon i en annan stad med barnen.

– Barnen anpassar sig alltmer, de är ju barn. De har ett minne av ett liv de inte längre lever, men vi kämpar tillsammans. Det har varit jättesvårt att byta stad, liv, identitet, att inte avslöja vem man är. Södertälje var mitt hem och det assyriska folket kändes som mitt folk. Nu lever jag ensam, isolerad, och har svårt att släppa människor nära inpå.

Barnen vet en del av vad som hände deras far, men Sarah vill att de först och främst minns honom som han var när han levde.

– Tids nog får de veta allt det otäcka som hände, säger hon.

Tvekade du någon gång inför att flytta?

– Det var omöjligt att medverka i utredningen och rättsprocessen i den utsträckning jag gjort och ha kvar mitt liv har i Södertälje. Jag var tvungen att välja. Att barnen och jag är trygga är det viktigaste.

Sarah berättar att hon under månaderna i rättssalen sett hur många vänner och anhöriga till offren inte vill berätta.

– Det har varit jättejobbigt att lyssna på de här människorna som jag vet känner till mer och som ändrar sina vittnesmål från det de sagt i polisförhör. Och det är för mig ett svek mot Jakob, barnen och hela rättssystemet, säger hon och tillägger:

– Jag förstår om folk är rädda för att vittna men samtidigt kan inte alla sitta och vara rädda. Jag är också rädd men jag har aldrig tvekat eller ångrat att jag gjort rätt och vittnade.

Sarah har i sina vittnesmål berättat om det slutna samhälle där hon själv levde. Och enligt Sarah blev hon smärtsamt medveten om hur sköra vänskapsbanden kan vara i den tillvaron.

Sarah berättar att efter morden var det inte många som stod vid hennes sida eller visade henne stöd.

– Jag hade ingen tilltro till systemet från början heller, det har varit en jätteprocess för mig att komma dit jag är nu. Jag kom från en värld där man löser problem själva. Men det jag inte tror att folk förstår är att den eran är borta. I och med vad de gjorde mot Jakob borde alla ha sagt; nej, det här kan vi inte acceptera! Det har gått för långt!

Men Sarah känner även ett svek från Södertäljes politiker och beslutsfattare.

– Jag kan inte riktigt förstå allt prat om lugnet i Södertälje. Vill man verkligen bevara det så är rättegången otroligt viktig, och den är inte över! Från kommunens sida är man väldigt duktiga på att tala om hur man arbetar mot organiserad brottslighet. Men jag har inte sett skymten av någon politiker som närvarat och visat att rättegången är viktig.

Enligt Sarah krävs ett enormt arbete för att få folk att våga vittna.

– Jag försöker ta mitt ansvar, men politikerna, kommunen och myndigheterna måste ta sitt för att hjälpa och stötta människor i min situation. Det behövs insatser för att stärka vittnesskyddet, säger hon.

Torbjörn Granström [email protected]