Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Samtal med orolig tomte

Vi sitter på taket mittemot kyrkan och ser kön av människor som ska hämta matkassar och julklappar, ringla sig fram utanför kyrkan.

Annons

– Det var inte så här det såg ut i Sverige när jag var här för 30 år sedan, säger Tomten och kliar sig i skägget. Vad har hänt? han tittar bekymrat på mig medan en av renarna puffar honom på luvan med nosen.

– De politiker vi valde gav höga löner åt en del och mycket låga åt andra, priserna steg, arbetslösheten också. Arbetsmiljön blev tuffare, fler fick inte plats i arbetslivet. En helt ny människosyn har växt fram där människorna är till för jobben, inte jobben för människorna, svarar jag och tittar honom i de bruna, sorgsna ögonen.

– Jag var alltid så stolt förut när jag och mina renar kom in över Sverige. Här fanns inga fattiga, här fanns solidaritet och välfärd för alla, inbyggt i samhällskroppen. Jag vill inte att här ska bli som i USA, där de rika damerna jobbar med välgörenhet och är rika som troll och att en del barn inte ens har rätt till sjukvård för att deras föräldrar inte har löner så att de kan ha sjukvårdsförsäkring. Vet du, jag tycker det är dit ni är på väg i Sverige, smygvägen på något sätt.

Många verkar ha accepterat hur det är och verkar jätteglada åt den här LT-klappen. Men det är ju i grund och botten bara sorgligt och bedrövligt.

Han tittar ner på människorna i kön och kliar renen under hakan.

– Vad sa den lilla damen, nu rullar tårarna nerför tomtens kinder, att hon annars äter falukorv och knäckebröd?

För att hon hade jobbat sedan hon var 15, och sen fick fel på benen och bara fick hälften i pension.

Jag förstår ingenting. Ingenting. Vadå Täljekärlek? Vadå kärlek?

Det är väl inte kärlek när vissa tjänar 20 000 och andra 100 000? Vissa inte kan leva på sin pension? Är alla lika mycket värda då? När vissa jobbar sig sjuka och andra inte har jobb? Har ni fått någon sjukdom allihopa?

– Sjukdom, vad menar du? säger jag och matar renen med knäckebröd.

– Dumma i huvudet, eller så menar jag, eller avtrubbade i själ och hjärta.

Här lever ni i världens bästa land där alla är lika värda, ett land som stora delar av världen kände till och beundrade, till sitt rättvisa politiska system, och på 30 år låter ni allt förfalla. Pratar om allas lika värde fortfarande, men lever det inte.

Jo, då måste man vara lite korkad – faktiskt, säger han försiktigt. Svårare än så är det faktiskt inte.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel