Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

S-strid väntar om städavdrag

Det har aldrig funnits någon ideologisk anledning för Socialdemokraterna att motsätta sig alliansregeringens avdrag för hushållsnära tjänster. Genom tiderna har partiet gett avdrag och velat stötta en mängd andra industrier för att skapa jobb. Likheten med Rot-avdraget är slående.

Därför borde det inte ha varit en överraskning när ordföranden för Socialdemokraterna i Stockholms län, tillsammans med SKTF, i går gick ut med en debattartikel i Svenska Dagbladet för att behålla avdraget även vid en rödgrön valseger.

Skattereduktionen har varit en av Alliansens stora framgångar under mandatperioden.

Reformen har varit billig. Under 2008 kostade samtliga avdrag 440 miljoner kronor, betydligt mindre än andra jobbskapande reformer, samtidigt som tiotusentals nya arbeten har skapats eller blivit vita.

Dessutom avlastar det främst kvinnor hushållssysslorna och har därför en tydlig jämställdhetsprofil.

I grunden är det därför märkligt att en socialdemokratisk regering inte skulle omfamna städavdraget. Partiet har en lång historia av pragmatism när det gäller att stödja näringslivet för att skapa arbeten. Det ser vi inte minst i dagens krisläge där de i ena stunden förfäktar uppköp av Saab och andra krisföretag medan de i andra stunden kritiserar miljonstöden till SAS.

Motståndet mot de hushållsnära tjänsterna har mer med strategi att göra än politik. Förhoppningsvis kan partiet lyssna på Damberg och andra konstruktiva krafter för att ompröva sina ståndpunkter.

Men även för Alliansen innehåller Dambergs debattartikel en del matnyttig kritik. Bland annat tar han upp den sneda inkomstfördelningen hos dem som utnyttjar bidraget.

Sju procent av alla med en årsinkomst på över en halv miljon kronor använde sig av avdraget under 2008 mot bara sex promille av de med en årsinkomst under 200 000.

Det är stor skillnad. Genom att rikta avdraget mot exempelvis barnfamiljer skulle en del av klyftan kunna minska.

Samtidigt är den skeva fördelningen inte med säkerhet ett problem. Det är snarare en indikator på en utveckling i västvärlden där höginkomsttagarna tvingas arbeta längre och flexiblare. Arbeten som ger hög inkomst kräver i allmänhet större eget ansvar, men med ansvaret följer arbete på obekväma arbetstider och på fritiden liksom mer stress. Att städavdraget utnyttjas av dessa personer och inte av klassisk arbetarklass med åtta till fem-jobb har ingenting med inkomst att göra.

Samtidigt finns det naturligtvis även de med låga inkomster som tvingas arbeta på obekväma tider och har svårt att få vardagen att gå ihop.

För de flesta av dessa är det redan i dag ekonomiskt möjligt att använda sig av hushållsnära tjänster. Redan i dag utnyttjar tiotusentals låginkomsttagare avdraget. Att de flesta familjer väljer att prioritera annat ändrar ingenting i sak.

Varken fackföreningar eller socialdemokrater i Stockholm är särskilt nödbedda att stödja regeringens reformer. När dessa nu samlas i en gemensam debattartikel för att utveckla städavdraget vet man att reformen måste varit lyckad.

Den sneda användningen till trots har reformen skapat många nya jobb till en låg kostnad. Detta vill de rödgröna ta bort.