Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

S får finna sig i att granskas under lupp

Annons

Replik. Att vara socialdemokrat just nu kan inte vara så lätt. Dels tyder de flesta opinionsmätningar på ett förestående katastrofval för det parti som dominerat svensk politik i runt 100 år, dels har partiet utsatts för en synnerligen kritisk granskning i form av den omtalade SD-filmen ”Ett folk, ett parti”.

Jag medger gärna som sverigedemokrat att det kan finnas ett eller annat skelett i SD-garderoben. Studerar vi Socialdemokraternas garderob hittar vi dock inte enstaka skelett utan en hel kyrkogård.

Det måste kännas jobbigt för många socialdemokrater att det egna partiet, vilket nu efter att under åratal ha anklagat Sverigedemokraterna för att vara ”rasistiskt” och ha ”nazistiska rötter”, självt får finna sig i att granskas under lupp. Arnold Anderssons (S) inlägg i LT den 9 augusti om den nämnda filmen bär syn för sägen.

Jag medger gärna som sverigedemokrat att det kan finnas ett eller annat skelett i SD-garderoben. Studerar vi Socialdemokraternas garderob hittar vi dock inte enstaka skelett utan en hel kyrkogård.

Arnold Andersson framhåller riktigt att det var en ”enig riksdag” som 1921 inrättade Statens rasbiologiska institut i Uppsala. Vad Andersson försiktigtvis inte nämner är att det var den socialdemokratiske psykiatrikern, rasbiologen och riksdagsmannen Alfred Petrén som 1920 hade författat den grundläggande motionen i ämnet.

Andersson ondgör sig vidare över att hans parti i den nu föreliggande SD-dokumentären ”får ensamt skulden för i stort sett allt elände som skedde under krigsåren”. Det är riktigt som Andersson skriver att vi under krigsåren hade en samlingsregering bestående av Socialdemokraterna, Bondeförbundet, Folkpartiet och Högern.

Det är dock ställt utom allt tvivel att det var S-partiet som dominerade samlingsregeringen och hade hand om de tunga stats- och finansministerposterna. Filmen ”Ett folk, ett parti” bjuder därtill på en förhistoria som Arnold Andersson måste finna minst sagt besvärande.

1935 fattade en S-regering, ledd av Per Albin Hansson, beslut om en steriliseringspolitik som kom att belasta tre socialdemokratiska statsministrar – Hansson, Tage Erlander och Olof Palme – och som ledde till att 63 000 personer tvångssteriliserades. Av dessa var drygt 90 procent kvinnor. Den statliga steriliseringspolitiken avslutades först 1975.

Filmen belägger således via autentiska citat och med hänvisning till historiskt oantastligt källmaterial att Socialdemokraterna redan från slutet av 1800-talet och framöver fäste stor vikt vid det rastänkande som skulle slå ut i full blom med ohöljd antisemitism och tvångssteriliseringar. Huvudarkitekter bakom de senare var makarna Alva och Gunnar Myrdal med boken ”Kris i befolkningsfrågan (1934).

1935 fattade en S-regering, ledd av Per Albin Hansson, beslut om en steriliseringspolitik som kom att belasta tre socialdemokratiska statsministrar – Hansson, Tage Erlander och Olof Palme – och som ledde till att 63 000 personer tvångssteriliserades. Av dessa var drygt 90 procent kvinnor. Den statliga steriliseringspolitiken avslutades först 1975.

Drygt ett år innan samlingsregeringen trädde begärde vidare den socialdemokratiska regeringen, med Per Albin Hansson som statsminister och Rickard Sandler som utrikesminister, av den nazityska regeringen att tyska judars pass skulle stämplas med ett stort ”J”.

Detta skedde efter det så kallade Anschluss av Österrike 1938, då många judar flydde utomlands. Innehavarna av de J-stämplade passen nekades komma in i Sverige och dog senare i många fall i tyska förintelseläger.

Så nog har Socialdemokraterna en hel del att svara för även bortsett från sitt deltagande i krigsårens samlingsregering, vilken som bekant beslutade om de tyska transporttåg som tilläts passera Sverige bland annat under ockupationen av Norge och den tyska invasionen av Sovjetunionen (operation Barbarossa).

Min slutsats är att Arnold Andersson nog bör ägna sig mer åt att studera sitt eget partis historia och mindre åt att komma med huvudsakligen ogrundade anklagelser mot SD.

Tommy Hansson (SD)

vice gruppledare

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons