Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Runeborg först med att ta sig an Estoniakatastrofen

”Estonia” heter Södertäljes författareminens Björn Runeborgs senaste roman.– Estoniakatastrofen är närmast perfekt för en konstnär att ta sig an. Och jag såg snabbt hur jag skulle gå till väga.

Annons

149. Exakt så många sidor behövs för att skriva en roman. Det har 78-årige Södertäljeförfattaren Björn Runeborg kommit fram till efter att ha skrivit 32 romaner de senaste 50 åren:

– Kan man inte klara av att skriva en historia på 149 sidor kan man inte hantverket. Och ja, jag skäms lite över några av mina tidiga, som var över 300 sidor.

Hans senaste, ”Estonia” på 149 normalsatta sidor, som kommer ut i maj, skäms han inte över. En tät historia där Sveriges och Estlands gemensamma öde och

historia binds ihop liksom två stora fartygskatastrofer på Östersjön, Hansa 1944 och Estonia 1994.

– ”Estonia” är nog det bästa jag skrivit sedan ”Dag” (2007). Det är ren tillfredsställelse att vara färdig med något man är riktigt nöjd med.

Efter att ha Augustnominerats ett par gånger och vunnit Sveriges Radios romanpris är han meriterad.

Och att han dessutom skrivit 60 pjäser, som spelats både i radio, tv och på teaterscener, visar på stor produktivitet.

– Men jag har tid för annat. Bland annat för mina barnbarn. För dem läser jag gärna

här uppe. Men jag har inte skrivit någon barnbok, till det krävs specialbegåvning, säger han där han sitter i biblioteket på övervåningen i etagelägenheten.

– Jag skriver alltid på någonting, säger han och tittar ut över Södertälje kanal.

Just nu är den en pjäs, och nästa år kommer en novellsamling där bland annat en ung Olof Palme kommer att vara med. Faktiskt när han liftade med Jack Kerouac och Neill Cassidy i USA på 50-talet.

”Estonia” handlar om Estland, om ester som flytt till Sverige via Gotland. Om skuld och skam, om hopp och förtvivlan.

– Nej, jag har inte varit i Tallinn. Jag brukar inte besöka de miljöer jag skriver om, detaljer är ofta överflödiga. De ska inte behövas. Men fiktionen får aldrig ligga löst. Om man vet vad man ska skriva, så övertygar man läsarna. En roman är en språklig skapelse där författaren ska röra sig fritt, säger Björn och ser allvarlig ut. Han kan se arg ut, kräver en del från utfrågare, men svarar alltid artigt och sant.

Men han erkänner att han noggrant läst intervjuboken om de överlevande från Estonia.

– Och så har jag fått mycket hjälp av min granne Inga Friberg, som ursprungligen kommer från Stora Rågö utanför Tallinn. Hon ritade upp hur det ser ut vid färjeterminalen, bland annat.

Han läser mycket, han har tidigare sagt att hans lyckligaste tid var när han var 12 år, då han läste en bok om dagen. Under tiden som han skrev ”Estonia” läste han en belgisk författare, som i sin tur skrev om Petronius Satyricon.

– Jag hade inte läst den och blev helt häpen över att den beskrev ett skeppsbrott, och att en avgörande detalj var precis så som jag just skrivit i ”Estonia”. Jag bara gapade.

Faktumet att läsaren, och författaren, vet vad som kommer att hända – katastrofen på Östersjön utanför Dagö, ger historien en större frihet.

Visst, det slutar med fartygskatastrof, men Björn Runeborg leder oss fram till den genom att ge det hela ett sammanhang genom att gå långt tillbaka i historien och genom att få in några est-svenska relationsöden.

–Jag är tacksam mot min redaktör Henrik Petersen som kläckte idén att skriva om Estonia. Men det var min idé att göra på det här sättet, säger Björn och man ser på hans ansiktsuttryck att han fått kämpa för att få igenom den.

– De är faktiskt underligt att ingen tagit sig an utmaningen att skriva om Estoniakatastrofen. Den är närmast perfekt för en konstnär, säger han och syftar

på dramatiken, detaljerna, vädret, frihetssymbolen.

– Som gotlänning uppväxt under kriget känner man mycket för balterna. Det var många som kom till Gotland, och det är så märkligt att de länder som ligger så nära, och där det funnits svenskspråkig befolkning, varit så långt borta.

– Båten Estonia blev som en metafor men också bokstavligt talat en länk och stopp mellan de två länderna, över det som både är och var dödens och förhoppningarnas farvatten

Södertäljeförfattare

Namn: Björn Runeborg.

Ålder: 78 år.

Bor: I Tältetområdet, tidigare Pershagen, Mölnbo, Gnesta. Uppväxt i Visby. Sommarhus i Ireviken, Gotland.

Familj: Fru, en dotter, tre söner, nio barnbarn.

Yrke: Författare. Har gett ut 32 böcker sedan 1962, som ”Väduren”, ”En tid i Visby” och ”Dag”. Har skrivit 60 pjäser, bland annat för Radioteatern. Skrev manus till tv-serien ”Xerxes”.

Kommer ut med en novellsamling nästa år.