Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Romantisera inte historisk invandring

En historikers arbete kan definieras som en ständig serie upprepningar. Det beror på att det förflutna – filosofiskt uttryckt – är oändligt och så pass fullt med detaljer, att man sällan kommer att helt och hållet kunna bemästra sitt ämne.

Annons

Faran är då att man frestas att bli generalist och uttalar sig om allt ”historiskt” bara för att man är ”historiker”.

I debatten förekommer därför myter som marknadsförs som sanning enkom för att de uttalas av historiker. En sådan är att invandringen till Sverige ofta varit hög och att det således inte finns några utmaningar med dagens flyktingkris. En myt som jag själv har behandlat som sanning tills jag satte mig in i tillgängligt källmaterial.

Låt oss därför granska påståendet om att invandringen varit historiskt hög och utan större sociala konsekvenser. Sverige har haft flera faser av vad som ansetts vara stor invandring. Först tyskar på medeltiden, sedan valloner samt finländare på 1500- och 1600-talen. De flesta tyskarna kom i samband med handelsförbundet Hansan och tillhörde en härskande elit som bland annat tjänstgjorde som slottsfogdar.

Finländarna och vallonerna som anlände under de följande två seklerna var också specialiserade yrkesmän som kom med syftet att odla upp ny mark och förbättra den svenska gruvindustrin. De fick inte bosätta sig vart de ville och anledningen till att de var här var för att lösa specifika arbetsuppgifter. Vad som också är viktigt att nämna var att ingen av dessa tidiga invandrargrupper kan jämföras med dagens stora inflöde. Tyskarna var på sin höjd några tusen, maximalt anlände cirka 13 000 finländare och vallonerna var runt 1 300 familjer.

Vad den historiska invandringen haft gemensamt var att den var planerad och inte tilläts av humanitära anledningar. Den var i stället en statlig strategi med målet att skaffa riket kompetens eller som den finlandssvenske historikern Nils Erik Villstrand har uttryckt det: ”Stimulans av invandring av elitgrupper med klart specificerade kvalifikationer, begränsning av omflyttning inom riket om den antog sådan omfattning att den hotade att snedvrida balansen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft inom olika regioner samt minimering av utflytning”.

Migration är i dag en känslig fråga och Sverige tjänar inte på att ha stängda gränser. Debatten gynnas dock inte heller av att man far med osanning, även om det är för ett gott syfte. Det finns mycket matnyttigt att lära av historien, men att påstå att Sverige ofta haft hög invandring är inte hållbart då det är en direkt osanning. Ingen tjänar heller på att romantisera fenomenet invandring, utan att behandla det med samma allvar och diskussionsvilja som man gör med andra politiska ämnen.

historiker

David Lindén