Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Richard Böhme: Det ansvarslösa misstroendet

Hoten om misstroendeförklaringar har onekligen duggat tätt. Knappt hade justitieminister Morgan Johansson (S) överlevt sin omröstning för än nästa statsråd hamnade i riksdagens sikte. Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) löper nu risken att bli en mycket kortlivad sådan, även om hon på intet ska räknas ut. Riksdagen har hittills aldrig lyckats fälla något statsråd. Dessutom är det mycket i fallet Nordmark som, milt uttryckt, inte är som det brukar.

Hotet om misstroende kommer till att börja med från vänster. Vänsterpartiet fungerar ju annars som ett slags stödparti till regeringen, efter en uppgörelse, nedtecknad på ”ett papper ni aldrig kommer att få se” för att tala med Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt. Partiet har därför av oppositionen hånfullt brukat beskrivas som en dörrmatta.

Men trots det, eller kanske just därför, hotar man nu att fälla en minister, och det med en veritabel politisk kniptångsmanöver. Vänsterpartiet har nämligen inte tillräckligt många mandat för att väcka frågan om en misstroendeförklaring, för det krävs det att en tiondel av riksdagens ledamöter är för. Därför sätter man nu sitt hop till M, KD och SD, tillsammans kan man inte bara väcka frågan utan man samlar till och med en, förvisso extremt ovanlig, riksdagsmajoritet, och skulle alltså kunna se till att Nordmark blir den första minister mot vilken riksdagen uttalar sitt misstroende.

Vad är det då som Eva Nordmark, under sin relativt korta tid på statsrådsposten, har gjort som så starkt väckt Vänsterpartiets misshag? Egentligen ingenting, vad hotet om misstroendeförklaring är tänkt att åstadkomma är att förhindra reformeringen av Arbetsförmedlingen, som faller under Nordmarks ansvarsområde som arbetsmarknadsminister.

Reformeringen av arbetsförmedlingen är en del av Januariöverenskommelsen och drivs starkast av Centerpartiet. Det är tydligt att vad Vänsterpartiet egentligen skulle vilja göra är att väcka en misstroendeförklaring mot Centerpartiets arbetsmarknadspolitiske talesperson Martin Ådahl.

Det Vänsterpartiet, och i och för sig alla andra, inklusive Centerpartiet, är kritiska mot är den stora nedläggningen av arbetsförmedlingens kontor som hotar runt om i landet. I våras presenterades listan på de kontor som får slå igen, en veritabel bombmatta. Arbetsförmedlingen blev kvar i Norrtälje, men försvinner exempelvis från Täby. I hela landet är det tänkt att 132 kontor ska läggas ned.

Stödet från övriga borgerliga partier, som tidigare varit för att låta privata aktörer förmedla jobb, har inte bara uteblivit utan förbytts i kritik. Lockelsen att lyckas fälla en S-minister kan helt enkelt bli för stark.

Så här ville naturligtvis ingen ha det. Centern går nu ut och lovar att man ska säkra närvaron i hela landet men står fast vid att reformen överlag är bra och ska genomföras. Stödet från övriga borgerliga partier, som tidigare varit för att låta privata aktörer förmedla jobb, har inte bara uteblivit utan förbytts i kritik. Lockelsen att lyckas fälla en S-minister kan helt enkelt bli för stark.

Situationen är alltså den att en minister kan fällas för att hon genomför en reform, som hon egentligen inte tror på, av partier, där åtminstone två av dem egentligen ville se den. Vem som än vinner står det fullt klart att ansvarsutkrävandet redan har förlorat.