Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reidar Carlsson: C och L kan aldrig gå med på kraven från LO och S-vänstern

Det börjar röra på sig inom Socialdemokraterna. De låga opinionssiffrorna gör att den interna kritiken mot partiledaren Stefan Löfven och mot januariavtalet ökar.

De främsta kritikerna finns inom LO och inom partiets vänsterflygel. Kritikerna är missnöjda med januariavtalet och tror att mer traditionell socialdemokratisk politik krävs för att vända opinionen och få gamla S-väljare att komma tillbaka från Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna.

För att regeringen skall kunna föra mer traditionell S-politik vill LO och flera socialdemokratiska opinionsbildare omförhandla januariavtalet. Tanken är omförhandlingen skall leda till att flera av C- och L-förslagen i avtalet stryks.

Visst måste januariavtalet utvecklas, precis som alla politiska dokument. I takt med att tiden går, förslag genomförs och verkligheten förändras, så måste dokumenten förnyas och förändras.

Sådana krav kan Centerpartiet och Liberalerna aldrig gå med på.

Det finns dock ingen som helst anledning för Centerpartiet och Liberalerna att stryka förslag i januariavtalet bara för att Socialdemokraterna har problem. Sådana krav kan Centerpartiet och Liberalerna aldrig gå med på.

Januariavtalet är en kompromiss och resultatet av en förhandling där alla parter fick ge och ta. Centerpartiet och Liberalerna fick igenom många förslag, medan Socialdemokraterna fick behålla statsministerposten. Från C- och L-håll var det mycket viktigt att Socialdemokraterna tvingades till stora och svåra eftergifter – båda partierna visste att kritiken skulle bli mycket hård från moderater och kristdemokrater, och delvis även från de egna partiernas väljare. Då var det viktigt att kunna visa på att Socialdemokraterna hade tvingats att göra smärtsamma eftergifter.

Då har partierna släppt fram en S-ledd regering utan att få något i utbyte.

Det här gör att C- och L-ledningarna inte kan tillåta att många C- och L-förslag stryks i ett omförhandlat januariavtal. Då går detta avtal inte längre att försvara. Då har partierna släppt fram en S-ledd regering utan att få något i utbyte.

Dessutom är det inte Centerpartiets och Liberalernas ansvar att se till att Socialdemokraterna kan behålla sina väljare. Det måste vara S-ledningens eget ansvar, på samma sätt som det är C- och L-ledningarnas ansvar föra en sådan politik att väljarna inte lämnar partierna.

Risken för att ett extraval skulle bli en katastrof för Socialdemokraterna är mycket stor.

Och visst kan Socialdemokraterna hota med att lämna januariavtalet, men vad har Socialdemokraterna för alternativ? Det politiska läget är exakt detsamma i dag som när avtalet ingicks. Visst har Vänsterpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna börjat att samarbeta, men det samarbetet är ännu så länge inte något större hot mot S-MP-C-L-samarbetet. Den tunna V-M-KD-uppgörelse om arbetskraftsinvandring, som kom i slutet av förra veckan, bevisar tvärtom hur svårt partierna har att komma överens.

Om Socialdemokraterna skulle lämna januariavtalet får partiet dessutom mycket svårt att göra liknande överenskommelser i framtiden. Vem vill förhandla med Socialdemokraterna om man vet att risken är mycket stor att uppgörelsen inte kommer att hållas?

Om januariavtalet spricker lär det bli extraval. Risken för att ett extraval skulle bli en katastrof för Socialdemokraterna är mycket stor. Vågar LO och S-vänstern ta den risken?