Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Reepalu struntar i kvaliteten

Att vänsterregeringen tänker stoppa vinster i välfärden vet vi. Men varför låtsas man som att frågan håller på att utredas?

Annons

Det behövdes inte särskilt hårda påtryckningar för att Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet skulle få regeringen Stefan Löfven (S) att tillsätta en välfärdsutredning.

Namnet till trots är det en enda sak som står i fokus för utredningen. Direktivet säger att den ska föreslå ”hur den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster bör regleras”. Välfärdens alla övriga dimensioner har hamnat i bakvattnet.

I går tog utredaren själv, Ilmar Reepalu (S), mediautrymme när han på Dagens Nyheters debattplats fick lägga ut orden.

Reepalu besannade alla farhågor. Han låtsas inte ens att hans utredning ska handla om välfärdens utveckling i stort. Tvärtom tror han sig klara sig undan med konstaterandet: ”att kunskapen om de vinstsyftande företagens påverkan på välfärdssystemen är bristfällig och att resultaten i olika undersökningar delvis är motstridiga”.

Bristfällig kunskap och motstridiga resultat – för den som fått regeringens uppdrag att utreda saken kan inte utgångsläget vara bättre. Här finns ett gyllene tillfälle för ett klarläggande.

Men Reepalu verkar gilla läget, att ingen riktigt vet vad som gäller, då kan han tycka och tänka lite som han vill.

Något vinstförbud som vänsterpartister drömmer våta drömmar om kommer inte Reepalu föreslå. Och som tur var – och för säkerhets skull – beslutade regeringen i höstas om ett tilläggsdirektiv som bland annat innebär att vårdvalet i primärvården ska vara kvar.

Reepalu kan i stället koncentrera sig på att okritiskt driva vänsterns tes om att vinst är skadligt per se – en tes som uppenbart också är hans egen, utan att behöva underbygga den.

Man ska ha all respekt för kritiken mot att friskolor eller vårdföretag kan göra vinst. Gemensamma medel ska användas med förnuft. Men man ska akta sig för att bli förblindad. Att ensidigt kritisera vinsterna, utan att diskutera välfärdens kvalitet, leder fel.

Kvalitetsaspekterna är lika viktiga, om inte viktigast för skattebetalarna. Några etablerade samband mellan organisationsform och kvalitet, eller vinstuttag och kvalitet finns inte.

Svenska folket bejakar den valfrihet som numera finns inom välfärden, från barnomsorg och skola, till vård och äldreomsorg. Det viktiga är inte om en verksamhet är kommunal eller privat, utan vilken kvalitet den håller. Mångfalden av utförare har gjort välfärden gott.

Svensk välfärd behöver en bättre kvalitetskontroll för vård, skola och omsorg. Möjligheten för människor till självbestämmande, att kunna välja bort den verksamhet man är missnöjd med och välja till en annan, ska vara kvar.

Varje välfärdsutredning, oavsett vilken regering som tillsätter den, bör ha kvalitetsbegreppet som ledstjärna.

Ilmar Reepalus utredning är på låtsas – bara på låtsas.