Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Rapporterna från dagens Syrien påminner om folkmordet Seyfo

Annons

Sveriges Radios korrespondent, Cecilia Uddén, rapporterade den 22 maj från staden Qamishli i Syrien om hur jazidiska barn, vars föräldrar har mördats eller som har tvångsislamiserats, gråter efter sina IS-mammor efter att dessa barn har befriats. Barnen har ingen att vända sig till. Föräldrarna är mördade och deras byar är jämnade med marken. Vad detta är likt folkmordet Seyfo, 1915!

Anmäl text- och faktafel

Tidigt på morgonen den 16 juli 1915 attackeras Midyat av tusentals turkiska och kurdiska soldater. Under flera dagar pågår folkmordet utan avbrott, dag som natt.

Barn som har blivit föräldralösa springer runt på gatorna och gråter efter sina mammor och pappor. Alla dessa barn samlas sedan av soldater för att föras bort – dels för att mördas och dels för att säljas.

Ett av dessa barn var Meryem, som då var 6–7 år gammal. Meryem drogs gråtande av en soldat för att tas till insamlingsplatsen.

Av någon anledning befann sig vår familjs nära vän, den mhallamitiska kvinnan Kadifa, där. Kadifa gick mot soldaten och grep tag i Meryem och drog henne till sig och sade:

”Det här är min dotter, hon var försvunnen och nu är hon här”.

Soldaten frågade ut Kadifa och sedan släpptes Meryem. Kadifa tog med sig Meryem till sin by, där hon tog hand om henne fram till i början av 1919.

Min morfar var storebror till Meryem. Morfar, som liksom de flesta andra hade förlorat det mesta av sin släkt, kämpade hårt för sin tillvaro den tid då han fick besök av Kadifa. Kadifa upplyste morfar om att hon har Meryem hemma hos sig i sin by och att hon inte har vetat hur hon skulle gå tillväga, eftersom Meryem är så bunden till henne.

Morfar blev jättelycklig och gick med Kadifa till hennes by för att hämta Meryem.

Han såg Meryem och tog henne i sin famn och försökte krama henne, men Meryem skrek och sprang till Kadifa. Alla försök att få Meryem att gå till sin bror, min morfar, misslyckades. Till slut gick Kadifa tillsammans med Meryem till Midyat.

Kadifa stannade i tio dagar hos familjen i Midyat för att vänja Meryem vid dem. Den dagen då Kadifa slutligen lämnade Midyat gick det inte att lugna eller trösta Meryem.

Hon skrek och grät oavbrutet efter ”Mamma Kadifa”. Till slut tvingades morfar skicka bud efter mamma Kadifa för att lugna Meryem.

Kadifa började nu i det närmaste bosätta sig hos familjen och man försörjde även hennes familj så att hon skulle kunna stanna oavbrutet hos Meryem i Midyat.

Det tog flera år för Meryem att vänja sig vid familjen. Under tiden blev Kadifa mamma till alla familjens barn och blev därmed den av familjen och många andra mest respekterade kvinnan.

På den tiden under folkmordsåren fanns ett dekret om att den som skyddade en kristen skulle hängas utanför sin port.

Mamma Kadifa riskerade sitt liv när hon räddade Meryems liv. På den tiden under folkmordsåren fanns ett dekret om att den som skyddade en kristen skulle hängas utanför sin port.

Meryem flyttade till Södertälje 1975 och slutade sina dagar i mitten av 1980-talet. Hon är begravd på Södertälje kyrkogård och hennes döttrar är bosatta i Södertälje.

Tillbaka till nutid måste alla dessa IS-kvinnor som på ett eller annat sätt har deltagit i Islamiska statens folkmord ställas till svars för sina barbariska brott i Syrien. Det är där all bevisning och alla vittnen finns.

Om de tillåts komma till Sverige, så kommer de med största sannolikhet komma undan sina grova brott.

Till minne av Mamma Kadifa.

Özcan Kaldoyo

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel