Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Platta löner leder till personalflykt

Allt fler akademiker tröttnar på bristande löneutveckling i kommuner och landsting och går över till bemanningsbranschen.

Annons

Resultatet är skenande personalkostnader, något som riskerar att urholka välfärden. Kommunerna måste nu inse allvaret och öka lönespridningen för att behålla och locka till sig kompetent personal.

Den svenska välfärdsmodellen står inför stora utmaningar. Efterfrågan

på offentlig service kommer att öka kraftigt de kommande åren. Dessutom medför den ökade asylmottagningen stigande kostnader.

Vi står alltså inför en ytterst allvarlig situation, en situation som riskerar att förvärras på grund av den lönepolitik som förs i kommuner och landsting. Det senaste året har larmen duggat tätt från kommuner runt om i landet som tvingats hyra in personal för att klara bristen inom välfärden. Orsakerna är flera. Dålig arbetsmiljö, bristande organisation och hård arbetsbelastning är faktorer som driver de anställda till bemanningsbolagen. Men även lönerna.

I Sacos studie över akademikernas livslöner ingår 36 utbildningsinriktningar. Alla är lönsamma utom tolv och i princip samtliga av dem återfinns i kommuner och landsting. Det hade alltså varit mer lönsamt för dessa grupper att börja jobba direkt efter gymnasiet i stället för att läsa vidare på högskolan. Den högst avlönade gruppen socialsekreterare i kommunerna har i dag löner på runt 34 000 kronor i månaden, att jämföra med deras nyutexaminerade kollegor med ingångslöner på 25 000 kronor. Det säger sig självt att en sådan löneutveckling inte är tillräcklig för att motivera kompetent och engagerad arbetskraft.

Kommunal sektor ut-märker sig också genom att ha lägst löneskillnader mellan gymnasie- och högskoleutbildade, eller i klartext: att kommunerna är sämst på att värdera högre utbildning. Ambitiösa akademiker i välfärdssektorn hänvisas i stället till andra arbetsgivare, däribland bemanningsföretagen med stigande personalkostnad-er som följd. Det är dock inte det enda problemet.

Långsiktigheten och därmed även kvaliteten i de offentliga tjänsterna riskerar att sjunka drastiskt. Många av de yrken som utförs i kommuner och landsting kräver hög kompetens och är förknippade med stort ansvar för enskilda individer. Kontinuitet mellan

myndighetsutövare och brukare är även avgörande för medborgarnas förtroende för välfärdssektorn och därmed viljan att bidra till densamma. Kompetensförsörjningen måste säkerställas snarast, allt annat är ohållbart.

Saco vill därför att:

• Kommuner och landsting går från ord till handling och på allvar ökar möjligheterna till lönekarriär. Det är inte rimligt att det i vissa yrken bara skiljer några tusenlappar mellan ingångslön och slutlön.

• Det införs fler karriär-vägar inom vård, skola och omsorg för att öka möjligheterna till löneutveckling.

• Antalet chefer i kommuner och landsting ska öka. Fler chefer längst ute i linjen skulle öka möjligheten till lönekarriär såväl som bidra till en bättre arbetsmiljö och tydligare arbetsorganisation.

• Den lokala lönebildningen utvecklas ytter-ligare. Sacos studier visar att lönesamtalet är särskilt viktigt för kvinnor för att synliggöra prestationer och kompetens, något

som är av högsta vikt för löneutvecklingen. Den pågående personalflykten är förödande för välfärdssektorn och risker-ar att bli kraftigt kostnadsdrivande. Akademikernas möjligheter till löneutveckling i kommuner och landsting är därmed ett allmän-

intresse som kräver högsta prioritet hos såväl lönesättande chefer som styrande politiker. Något annat vore direkt oansvarigt.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel