Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Östros fortsätter blunda

Ett stort vulkanmoln drog in och förmörkade Sverige i går. Från Island.
Ett annat moln drog in i riksdagen. Men det molnet förmörkade Sverige trots att det aldrig hört talas om världen utanför rikets gränser.

Du som läser detta – och inte heter Thomas Östros och är ekonomisk-politisk talesperson för Socialdemokraterna – vet att Sverige och resten av världen fortsatt lider av sviterna av en finanskris och en lågkonjunktur som vi inte upplevt sedan andra världskriget.

Tillståndet i land efter land kräver fortsatt hårda sparbeting av närmast akut karaktär. Se bara på vulkanmolnets moderland, Island. Eller Grekland, Italien, Irland, Portugal, Spanien och Storbritannien. Där är krisen reell.

Men det finns några få länder i Europa där man har nått botten, där tillväxttakten börjar öka – och där de offentliga finanserna är så starka att man har resurser för att fortsatt stimulera till fler jobb och för att kompensera de grupper som drabbats hårdast av krisen. Sverige är ett.

Krisen är reell även hos oss. Arbetslösheten är över nio procent. Men den förda politiken, särkilt satsningen på jobbskatteavdraget där låg- och medelinkomsttagare har fått motsvarande ytterligare en månadslön mer per år, har medfört att den inhemska efterfrågan har varit fortsatt stark och hållit uppe svensk ekonomi.

Det är unikt för denna lågkonjunktur – i tidigare kriser har beroendet av svensk exportindustri varit mycket större, och vändningen för Sverige har inte kommit förrän det har vänt även på våra viktigaste exportmarknader.

Sedan 1990-talets mitt när Socialdemokraterna med stöd av Centerpartiet sanerade svensk ekonomi har starka offentliga finanser med överskottsmål varit en hörnsten

i svensk ekonomi.

Det är en politik som hyllar principen att ha ordning och reda i finanserna, en politik som samtliga riksdagspartier utom Vänsterpartiet värdesätter – och en politik som nu under krisen visat att den tål stryk. För Sverige är onekligen på rätt väg.

Trots lågkonjunkturen är statsskuldens andel av BNP lägre i dag än vid valet 2006 och antalet sysselsatta är fler i dag än för fyra år sedan.

Men Thomas Östros (S) ser inte detta. Under hela mandatperioden har han svartmålat Sverige och regeringens politik. Så även i gårdagens budgetdebatt i riksdagen.

Det hör till, det ligger i oppositionsrollen. Särskilt som man är en del av en rödgrön opposition som ännu inte har kommit fram till en gemensam ekonomisk politik.

Bristen på egna konkreta förslag, en egen skuggbudget gör att Östros måste skuggboxas – och blunda för verkligheten.

Men om han ska framstå som seriös i sin strävan att efterträda Anders Borg (M) som landets finansminister efter valet så är denna blundandets retorik en taktisk blunder.

Östros konstaterar, helt riktigt, att arbetslösheten är högre i dag än 2006 – och undrar när Anders Borgs löften om fler jobb ska infrias. Utan att ta någon som helst hänsyn till den ekonomiska verklighet som påverkat alla länder och alla regeringar – borgerliga eller socialdemokratiska. För Östros är det ett inhemskt bekymmer.

Och sedan vevar han på med att alliansregeringen har ”lånat till skattesänkningar”, trots att statsskuldens andel alltså är lägre i dag och trots att Socialdemokraterna accepterat tre av fyra steg i jobbskatteavdraget.

Ingen naggar Thomas Östros trovärdighet i kanten så bra som Thomas Östros själv.