Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Nej, Margot Wallström – en vandringsutställning om Seyfo blidkar knappast kritikerna

Artikel 22 av 30
Erkännandet av Seyfo
Visa alla artiklar

Annons
Utrikesminister Margot Wallström (S) vid tisdagens besök i stadshuset i Södertälje.

När utrikesminister Margot Wallström (S) svepte förbi Södertälje i tisdags eftermiddag, inbjuden av lokala partikamrater, var avsikten att försöka gjuta olja på vågorna. För Socialdemokraternas vacklande kring Seyfofrågan har mött en storm av kritik, och fortsätter att väcka ilska.

Bakgrunden känner du. Fram till hösten 2009 hade socialdemokratin alltid varit benhårda motståndare till att erkänna folkmordet. I riksdagsdebatter stred bland andra Urban Ahlin (S), partiets tidigare utrikespolitiske talesperson och nuvarande talmannen, mot de riksdagsledamöter (främst kristdemokrater, samt enstaka vänsterpartister och dåvarande folkpartister) som tvärtom ville ha ett svenskt erkännande.

Partikongressen på hösten samma år vände på detta – den första kovändningen. Då körde kongressdeltagarna, med Södertäljes Yilmaz Kerimo och Anders Lago främst på barrikaden, över sin partistyrelse och ändrade Socialdemokraternas linje helt.

Därefter lyckades partiet, då i opposition, att tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet i mars 2010 driva igenom ett erkännande. Och eftersom den moderatledda regeringen med utrikesminister Carl Bildt (M) i spetsen vägrade genomföra riksdagsbeslutet – utrikespolitiska beslut är regeringens att fatta – drev Socialdemokraterna i två valrörelser (2010 och 2014) hårt linjen att med en S-ledd regering så skulle Seyfo erkännas. Inte minst Stefan Löfven lovade detta.

Socialdemokraternas besked är nu detsamma som Carl Bildt stod för, och som S historiskt alltid stått för – Sverige ska inte erkänna Seyfo.

Men i regeringsställning blev Löfvens löfte grus – den andra kovändningen. Socialdemokraternas besked är nu detsamma som Carl Bildt stod för, och som S historiskt alltid stått för – Sverige ska inte erkänna Seyfo. Ett svek rent ut sagt.

I Södertälje i tisdags bedyrade Margot Wallström att händelserna i osmanska riket 1915 och framåt – då män, kvinnor och barn mördades kallblodigt av ungturkarnas soldater och allierade kurdiska klaner – var fruktansvärda. Hon slog fast att det är viktigt att hålla minnet vid liv och att vi lär för att förhindra att något liknande sker i framtiden.

Hon talade om behovet att se över folkmordskonventionen och om mänskliga rättigheter. Och dessutom om att få med händelserna i osmanska riket i svenska skolböcker och om att Forum för levande historia ska ordna en vandringsutställning. Men Wallström sa också att det är komplicerat och komplext – folkrättsligt, konstitutionellt och politiskt – att som regering och stat förhålla sig till och ta ställning kring historiska massövergrepp.

I själva kärnfrågan svarade Margot Wallström därför blankt nej. Att Sveriges socialdemokratiskt ledda regering tänker fullfölja partiets kongressbeslut från 2009 och leva upp till sina otaliga vallöften om att erkänna Seyfo som ett folkmord är bara att glömma. Som väntat.

Socialdemokraternas inställning till Seyfo hamnar därmed i samma fack som synen på det svenska kungahuset. Kongressbesluten vill ha ett erkännande av folkmordet och ett avskaffande av monarkin, men ingen S-regering kommer att genomdriva detta.

Att kommunstyrelsens ordförande Boel Godner (S) påstår att ”Frågan lever i allra högsta grad” är inte sant. På regeringsnivå är den död.

Alla artiklar i
Erkännandet av Seyfo
Annons