Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Löfvens löftesbrott om Seyfo är ren bedrövelse

Artikel 5 av 16
Erkännandet av Seyfo
Visa alla artiklar

Annons
I april 2014 talade Stefan Löfven (S) i Assyriska kulturhuset. Han lovade att Sveriges regering skulle erkänna folkmordet Seyfo om han blev statsminister. Foto: Mats Andersson

Den som säger ett och gör ett annat får en svekdebatt på halsen. Det är inte konstigt – och det är exakt vad som drabbat Stefan Löfven och Socialdemokraterna.

Detta sedan partiet svängt 180 grader i frågan om att erkänna det osmanska rikets massmördande av armenier, assyrier/syrianer, kaldéer, yazidier och pontier från 1915 och framåt som ett folkmord, det som vi kallar Seyfo efter ordet svärd på suryoyo.

Det är nu inte Socialdemokraternas första kovändning i Seyfofrågan. Fram till partikongressen 2009 var partiet hårda motståndare till att erkänna folkmordet. I riksdagen hade enskilda kristdemokrater som Margareta Viklund och Lennart Sacrédeus under lång tid gått i bräschen för ett svenskt erkännande. De hade även stöd av en handfull ledamöter från flera andra partier. Men alla dessa motioner fick aldrig riksdagsmajoritetens gillande – inte minst eftersom det största partiet, Socialdemokraterna, kategoriskt röstade nej.

LT 2 november 2009 berättar om Socialdemokraternas historiska vändning, då partikongressen beslutade att erkänna Seyfo som ett folkmord.

När de socialdemokratiska ombuden samlades för partikongress i Älvsjö i månadsskiftet oktober/november för nio år sedan fanns ett förslag om att partiet skulle erkänna Seyfo. Partistyrelsen föreslog kongressen att avslå motionen.

Yilmaz Kerimo (S) och Anders Lago (S). Foto: Magnus Grimstedt

Men Södertäljeombuden Yilmaz Kerimo och Anders Lago med flera, stred för saken i talarstolen. En heroisk insats, för mot alla odds fick de kongressen med sig på tåget och partistyrelsen kördes över.

Historieforskarna är eniga i dag: övergreppen i osmanska riket är att betrakta som ett folkmord. Det finns åtskilliga vittnesskildringar och otaliga rapporter från händelserna, bland annat skrev västerländska diplomater till sina hemländer om mördandet, som ger belägg för detta. Parlament i flera av världens länder hade också kommit fram till den slutsatsen. Och genom att Socialdemokraternas linje ändrades, öppnades plötsligt möjligheten för att även få Sveriges riksdag att komma fram till samma slutsats – att Sverige äntligen skulle erkänna händelserna i osmanska riket som ett folkmord.

Tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet drev Socialdemokraterna på för detta. Och i mars 2010 tog riksdagen det historiska beslutet med en rösts marginal. Detta sedan några ledamöter från de borgerliga partierna visat mod, trotsat partipiskan och anslutit sig till ja-sidan, samtidigt som exempelvis den Turkietvänlige ledamoten Mehmet Kaplan (MP) såg till att kvitta ut sig för att slippa rösta med sitt parti.

Turkiet av i dag rasade över beslutet – landet vägrar hårdnackat erkänna att Turkiet av i går är ansvarigt för dessa grymheter.

Carl Bildt (M) var svensk utrikesminister 2010 när riksdagen beslutade om att erkänna Seyfo.

Men, och det är ett viktigt men, att riksdagen röstade för förändrade inte Sveriges officiella linje. Utrikespolitik är regeringens ansvar – och alliansregeringen med dåvarande utrikesminister Carl Bildt (M) i spetsen sade dessvärre nej.

Partiet var väldigt måna om att framhålla att med en socialdemokratisk regering skulle det bli skillnad – då skulle Sverige inte agera underdånigt mot styret i Ankara

Kritiken mot Bildt var inte nådig. Särskilt från Socialdemokraterna. Och partiet månade väldigt ofta om att framhålla att med en socialdemokratisk regering skulle det bli skillnad – då skulle Sverige inte agera underdånigt mot styret i Ankara utan erkänna Seyfo för vad det är, ett folkmord.

Detta mantra upprepades i valrörelsen 2010 och det upprepades i valrörelsen 2014. Inte minst lovade Stefan Löfven detta i samband med Akitufirandet i Assyriska kulturhuset i Hovsjö i april 2014. Ett löfte som verkligen togs på allvar bland Södertäljebor.

Sveriges nuvarande utrikesminister, Margot Wallström (S). Foto: Jessica Gow/TT

När S sedan vann valet dröjde det inte länge innan utrikesminister Margot Wallström (S) deklarerade att Sverige numera erkänner staten Palestina. Det sågs som ett gott omen bland dem som längtat efter ett svenskt Seyfoerkännande. Tordes regeringen reta upp israeler törs den säkert reta upp turkar, var slutsatsen. Det skulle bara vara en tidsfråga.

Den förr så höga socialdemokratiska svansföringen från ack så höga hästar är ett minne blott. Löftet blev till luft.

Men så blev det inte. I efterhand verkar intresset från regeringshåll mest ha varit att säkra muslimska staters röster i Sveriges kandidatur för en plats i FN:s säkerhetsråd. Att erkänna Palestina gav då plus i kanten, att erkänna folkmordet i osmanska riket skulle inte gett samma positiva aura åt Löfven och Wallström.

Och numera har Socialdemokraternas intresse för Seyfofrågan falnat helt. Stefan Löfven säger rakt ut att han inte tycker att Sverige ska erkänna Seyfo.

Den förr så höga socialdemokratiska svansföringen från ack så höga hästar är ett minne blott. Löftet blev till luft. Det är det som gör Socialdemokraternas svek så mycket större, fallhöjden så mycket högre.

Alla artiklar i
Erkännandet av Seyfo
Annons