Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi är alla främlingar innan vi känner varandra

Annons
Skribenten berättar om sin upplevelse av klädbutikens personal. Foto: Hasse Holmberg/TT

Tänk dig att vara så ung som 15 och få ögonen kastade på dig som om du är ett kadaver omringat av gamar så fort du kliver in i en butik med märkeskläder.

Är det en slump att jag är den enda som har mörkt hår, mörkbruna ögon och mörkare hudfärg än alla andra i butiken? Kan det vara anledningen till att alla har ögonen på mig?

Anmäl text- och faktafel

Jag kliver in i butiken i syfte att småtitta på dyra kläder. Jag kliver in i värmen från den kalla höstbrisen som gjort min näsa röd och mitt ansikte blekt.

Jag hälsar på den svenske mannen i kassan som är klädd som en designer, men får inte ett svar tillbaka. Inte förrän jag ropar ut ”hej” igen. Allt jag får är en bedrövlig blick.

Han kanske inte var på humör, tänker jag. Men det ligger någonting i det när stämningen i en butik förändras till något negativt så fort du kommer in och inte ser ut som alla andra.

Att svenskar inte gillar invandrare och att invandrare inte gillar svenskar är något som syns överallt. Tyvärr har de flesta svenskar sina fördomar mot invandrare, att de kommer hit för att sno deras jobb, fast Sverige behöver invandrare i landet som kan jobba. Samma sak gäller för invandrarna, de har sina fördomar mot svenskar, de tror att alla har någonting emot dem och blir därför aggressiva mot alla svenskar.

Men sanningen är att vi alla är främlingar innan vi känner varandra. 

Jag fortsätter ned till undervåningen, halvvägs i rulltrappan lägger jag märke till att kassören är bakom mig, han förföljer mig. 

Majoriteten av människorna i undervåningen är svenskar, ingen har svart hår eller mörkare hudfärg, följde mannen också dem ner hit, eller gäller det bara mig? Jag ser kavajerna från avstånd, jag tar småsteg dit med händerna i fickan, luvan dras över mitt huvud.

Prislappen på kavajen hänger bara ut från den, lappen hålls fast med ett snöre. 3 000:- står det på prislappen.

”Den kostar 3 000 kronor, så du vet”. 

Vilken idiot, tror han inte att jag ser prislappen, den sticker ju ut. Att han verkligen har mage att följa efter mig och påpeka allt är helt oacceptabelt. Är det ens tillåtet att följa efter en kund på det sättet han gör? Vet hans chef att han gör detta? Att han är rasist?

Jag kan förstå hur försäljaren tänker, men inte alla invandrare är tjuvar eller rånare eller hur?

Detta är bara min sida, även fast jag tycker att det han gör är helt fel, borde jag se saker och ting från hans sida. Jag är en 15-åring med Adidashuvtröja som har luvan över huvudet. Jag har på mig svarta mjukisbyxor och håller huvudet mot marken – ser jag inte misstänkt ut?

Det kanske är självklart att mannen följer efter mig, eftersom han är rädd att jag ska sno någonting, men varför? Om jag var honom hade jag haft mina misstankar om invandrare. Media hänger ut nyanlända och får dem att framstå som tjuvar eller rånare, oavsett ålder.

Jag kan förstå hur försäljaren tänker, men inte alla invandrare är tjuvar eller rånare eller hur?

Vi är alla främlingar innan vi känner varandra.

Att en hel typ av människor blir uthängda som tjuvar är helt fel. Inte alla av den typen ingår i kategorin brottslingar. Alla har en bakgrund, alla har sitt eget sätt att hantera saker. Vissa hanterar det med hjälp av brott, andra på ett annat sätt.

Men det som spelar roll är att ingen ska behöva bli uthängd eller bli bemött på ett visst sätt på grund av sin hårfärg, sin hudfärg och så vidare. 

Jag går ut från butiken och låtsas som att inget har hänt.

Inget har förändrats – förutom sättet jag ser folk på. 

Christian Majid

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons