Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hej då Alliansen – vi syns kanske i morrn

Annons
Ulf Kristersson (M) på tisdagens pressträff, när det var halvtid i hans sonderingsuppdrag för att bilda regering. Foto: Anders Wiklund/TT

Roy och Roger hade en mack ihop. Jan Rippe, Anders Eriksson och resten av Galenskapargänget har precis genomfört de sista föreställningarna på Lorensbergsteatern i Göteborg. Ridån har gått ned. Lyset har släckts. Macken har slagits igen för gott.

Anmäl text- och faktafel

Högern har också ett projekt ihop, den så kallade Alliansen. Frågan är om Ulf Kristersson (M) får göra som Roy och Roger – slå igen dörren till sin Allians för gott.

Kristersson meddelade vid sin presskonferens i tisdags, efter en veckas sonderingsrunda, att han misslyckats med att få Socialdemokraternas stöd för sitt projekt.

Ett märkligt konstaterande. Han har alltså kommit fram till något som de flesta bedömare insåg redan i partiledardebatterna inför valet. Stefan Löfven (S) inpräntade flera gånger att Kristersson och kompani kunde glömma tanken att S skulle fungera som ett stödparti till varje form av högerregering.

Varför skulle S stödja en alliansregering? S är i särklass Sveriges största parti i det största blocket. Löfven vill inte konservera en blockpolitik och i vart fall inte stödja det mindre blocket.

Efter halvtid av sonderingsrundor börjar alliansprojektet krackelera. Är det måhända början på slutet?

Löfven har redan från dag ett - valdes till partiordförande januari 2012 – sagt att han vill bryta blockpolitiken. Den fördummar och förlamar svensk politik. Den är många gånger ett hinder för nödvändiga reformer. Sverige behöver mindre av blockpolitik inte mer.

Efter halvtid av sonderingsrundor börjar alliansprojektet krackelera. Är det måhända början på slutet? Kristersson kör sitt eget race. Han definierar på Dagens Nyheters debattsida vad som är de viktigaste politiska ståndpunkterna i en kommande regering. Notera att debattartikeln inte är undertecknad av de övriga partiledarna hos Alliansen.

Alliansparternas fyra ledare: Annie Lööf (C), Ulf Kristerson (M), Ebba Busch Thor (KD och Ja Björklund (L).

Annie Lööf (C) är en beslutsam politiker, som är konsekvent och trygg i sina värderingar. Hon är märkbart irriterad. Anger i tv-intervjuer att hon inte hade sett Kristerssons artikel. Därutöver visar hon ett missnöje över hur sonderingsrundorna har skötts med S. För tamt och för energilöst anges i kritiken.

Inför rond två ska Kristersson söka stöd hos annan part för att bilda en alliansregering. Hos vem, frågar en vän av ordning? Det finns bara ett parti, som har sin dörr på vid gavel. Det är Sverigedemokraterna.

Kristersson vill bli statsminister och få med sig C, KD och L i någon form av regering, som har support från SD. Det innebär att den måste söka stöd av SD i varje omröstning i Riksdagen, i vilken blocken står mot varandra. I annat fall riskerar Kristerssons regering få kasta in handduken.

För mig är det glasklart. Vi måste bryta blockpolitiken, så att vi inte överlåter det politiska avgörandet till högerpopulistiska SD. Det är ett parti, som står för en helt annan värdegrund än människors lika värde och lika rätt. Medmänsklighet och empati är ledord i folkhemmet samt i den svenska modellen.

Den bästa vägen framåt för Sverige är en blocköverskridande majoritetsregering med Stefan Löfven (S) som statsminister. Han leder med bred marginal det största partiet i det största blocket.

Arnold Andersson

socialdemokrat i Södertälje

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons