Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oklarheten urholkar Sverige

Sverige är ett paradoxalt land. Vi har ett historiskt källmaterial som sträcker sig tillbaka till 1000-talet – samtidigt vill den offentligt sanktionerade självbilden gärna hävda att vi åren efter andra världskriget uppstod ur tomma intet.

Annons

Men det finns faktorer som historiskt gjort Sverige välfungerande och som är värda att påminna om eftersom de i dag är på väg att offras.

Första gången som transparens nämns i svenska handlingar är Gustav Vasas kammarordning från år 1547 där landets skatteuppbörd regleras.

Förordningen stipulerar på mustig 1500-tals svenska att kammarråden ska se till att ”alt samens vtij clare regenskaper kommit”.

Klarhet var av yttersta vikt då inga inkomster fick försnillas längst med vägen. Dessutom gällde det för monarken att långsiktigt kunna planera utgifter. Det var därför som kammarordningen även stipulerar att ”rentan” – skatten ”vtij szynnerlige böcker förtechnade och inscriffne bliffua, opå thett man kan holle wisse regenskaper från år till åår”.

Förmågan att redovisa var skatten ska gå och kunna identifiera utgiftsposter har, med några undantag, varit en bärande bjälke i det svenska statsbygget sedan Gustav Vasa.

Om en härskare inte lytt regeln om ”clarhet” och förteckna och inskriva skatter ”vtij szynnerlige böcker” har denne inte blivit långvarig.

Dessa regler håller i dag på att äventyras i och med flyktingkrisen.

Ett exempel var när statsminister Fredrik Reinfeldt, som tidigare profilerat sig som rikshushållare, bestämde sig för att ”vädja till svenska folket” om att öppna sina hjärtan. Ett färskare är att Migrationsverket begär två extra försvarsbudgetar och att finansminister Magdalena Andersson, utan att tveka snabbt säger att vi har råd. Det finns många exempel bara under det senaste halvåret och alla motiveras med argumentet om att ”vi inte kan kompromissa med humanismen”.

Förvisso ett behjärtansvärt argument på ett individuellt plan. Den individ som inte bryr sig om sina medmänniskor är högst otrevlig.

Men makthavare som förvaltar väljarnas förtroende har inte betalt för att vara trevliga. Deras roll är snarare att ”lära sig att inte vara goda” för att citera en florentinske filosofen Niccolò Machiavellis bok Fursten. Ibland måste man som politiker säga nej och påpeka att man inte har råd.

Länge har våra svenska politiker inte vågat göra detta och nyligen har man tvingats till en omvändelse under galgen. Dessutom vekar det som om man inte heller tror att det är något som väljarna genomskådar. Ett synsätt som lagt grunden till den draksådd som nu skördas.

Ty det är ingen naturlag att Sverige ska vara ett välregerat och välskött land. Det handlar om något så enkelt som hårt arbete och en rejäl konsekvensanalys. Vad Gustav Vasa kallade för ”clarhet” när det gällde räkenskaper.

Detta är på väg att gå förlorat på grund av att ledande makthavare vill känna att de har det bra för stunden i stället för att tänka långsiktigt. Med resultatet att det blir en oklarhet som på lång sikt verkligen skadar landet inför framtiden.

historiker

David Lindén