Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nuri Kino ser fler som vill hjälpa

Nuri Kino har tagit ett sabbatsår, som han kallar det. Nu kämpar han för assyrier/syrianer/kaldéer och andra utsatta i Mellanöstern.– Det finns inget vackrare än kampen för att göra något till det bättre, säger han.

Annons

Det första Nuri Kino gör när han vaknar är att kolla sin telefon. Och det sista han gör på kvällen – det är att stänga av den.

– Det har jag gjort senaste tre månaderna, tidigare var den på jämt, berättar han.

Men telefonens ideliga ringande och pipande höll på att bränna ut honom.

– Nu avslutar jag kvällen med en tv-serie eller ringer någon i ADFA, A demand for action, i någon del av världen där det är dag.

ADFA är en religiöst- och politiskt obunden organisation som finns i ett 15-tal länder, med en kärna av ett 50-tal personer. ADFA arbetar för att upplysa om och rikta ljuset mot de etniska och religiösa minoriteter som fördrivs, utsätts för övergrepp och dödas i Mellanöstern av IS och andra terrororganisationer.

Och inte minst arbetar de för att få USA, FN och EU att erkänna det som ett folkmord.

– Vi, tillsammans med andra organisationer på plats i Washington lyckades övertala kongressledamöter och senatorer att skriva en resolution där man kallar den etno-religiösa rensningen i Irak och Syrien för folkmord. Den finns nu hos senaten för bearbetning. Vi träffade också Obamas stab och amerikanska Utrikesdepartementet i samma fråga.

Varför är det så viktigt?

– Vid ett erkännande måste FN, EU och USA agera, då kommer åtgärder vidtas för skydd, som säkerhetszoner.

Nuri Kino är en av ADFA:s grundare och han ägnar dygnets vakna timmar åt det. Han har lagt sina vanliga arbeten åt sidan och lever av besparingar och inkomster från en och annan krönika.

– Det här är ingen roll som jag valt utan den har valt mig kan man säga. Och även om det ofta är tungt att ta emot information om terroristers illdåd och att behöva rätta sig efter dygnet i USA så är det en ynnest att kunna förändra livet för ett barn.

Ser du någon ljusning på läget i Mellanöstern?

– Jag kanske ser ett slut på kalifatet. Men för en riktig ljusning måste säkerhetszoner bildas och vi måste också nå en lösning i Syrien.

Vad anser du om bombningarna mot IS?

– De hjälper till viss del och jag bryr mig egentligen inte om vem som sätter stopp för dem eller hur. Men i sin fanatism att avsätta Assad missade USA så flagrant att samtidigt stärktes en opposition, som blev till monstret Daesh/IS.

Har omvärldens engagemang förändrats efter bilden på den döde pojken Alan? – Jag är glad att människor äntligen började fatta hur många som drunknar och att de förstår att människorna flyr från ett totalt kaos. Och jag är glad att många börjat förstå att det handlar om flera olika länder som de flyr från. Efter Alans tragiska öde diskuteras och debatteras frågan på ett helt nytt sätt.

Märker ADFA av alla i Sverige som engagerat sig?

– Ja, många hör av sig och vill bidra och vi har på plats sett en enorm vilja till volontärarbete, i Serbien, Grekland, Turkiet. Men det är tragiskt att det för några handlar om några månaders fluga, sedan tappar de lusten eller energin. Vi hade gärna sett en kontinuitet. Jag kan däremot bli lätt trött på celebriteter som skriker om sin välvilja och sitt ideella arbete. Medmänsklighet ska komma naturligt.

Vad anser du om svenska kyrkans engagemang?

– Jag vet för lite om det. Men i andra frågor har jag häpnat över deras ovilja att ta till sig kunskap. Det känns som att de saknar en identitet, att de inte vet var de ska stå i olika frågor.

Vad tycker du de ska göra?

– Kämpa för sina kristna bröder och systrars överlevnad. Och gå ut och säg att det här är ett folkmord, säger Nuri Kino och gestikulerar.

Samtidigt som den värsta humanitära krisen i modern tid pågår ser vi SD:s framgångar här hemma. Hur ser du på det?

– Jag kan förstå det. Regeringen har varit ofattbart korkad som inte sett flyktingvågen. Och politikerna har inte varit ärliga, därför ser vi nu den här enorma förändringen i svensk politik.  Det gör mig för övrigt rasande att man inte får värna Sverige och svenska flaggan. Jag är stolt över den. Vart man än reser i världen så möts man av människor som är stolta över sina länder. Men om man här hemma säger att man är det så riskerar man bli betraktad som rasist. Det är en konstig omvänd rasism. Och korkat.

Vad önskar du av 2016?

– Ett slut på kriget mot barn och kvinnor. 2015 var ett ondskans år för många och det måste få ta slut. Och så hoppas jag en stiftelse eller fond får upp ögonen för ADFA och vill bidra ekonomiskt. I dag är det främst företag i Södertälje och Stockholm som sponsrar oss, vilket inte är hållbart i längden.

En fot här och en i USA

Namn: Nuri Kino.

Ålder: 50 år.

Familj: Mor, syskon, syskonbarn, släktingar och alla i ADFA.

Bor: I Södertälje och Stockholm, men är ofta på språng, på väg någonstans i världen, och då ofta till USA.

Gör: Journalist, författare, dokumentärfilmare och en av organisationen A demand for actions förgrundsfigurer och ledare.

Intressen: Skulle vilja hinna läsa mer, gillar tv-serier och framför allt då svenska och danska. Nuri Kino har också en förkärlek för solglasögon, på gränsen till ett beroende.

Annons