Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nu sitter vi i klistret med råge

Kommer ni ihåg Baltutlämningen? Sovjetunionen begärde att de baltiska soldaterna skulle sändas tillbaka. PO Enquist har tidigare skrivit en utmärkt bok om händelserna.

I dag har vi krånglat in oss i något som förmodligen kommer bli betydligt värre än det mänskliga elände som Enquist tog upp.

Visst kan man peka på statsminister Reinfeldt och Miljöpartiets Eriksson och Maria Wetterstrand. Men det är meningslöst, för Sverige stod upp för den Reinfeldtska flyktingpolitiken.

Då började den svenska byråkratin mala. Istället för att snabbt klara av alla formaliteter vidtog nu uttröttningstiden. De afghanska flyktingarna satt fast på byråkratins gaffel och där satt de i fler år.

Signalerna från Stockholm nådde förstås ända ner till de afghanska flyktingarna. Och de beslöt att gå från Afghanistan och närområdet. Och de gick över de turkiska bergen, de tog sig över Medelhavet i rangliga farkoster. Och till slut hade de per fot, liftat, tagit tåget och till slut sökte de en fristad här i Sverige.

Då började den svenska byråkratin mala. Istället för att snabbt klara av alla formaliteter vidtog nu uttröttningstiden. De afghanska flyktingarna satt fast på byråkratins gaffel och där satt de i fler år.

Det hade de inte väntat sig förstås. Deras bild av Sverige var bristfällig. Många trodde att de skulle få studera, eller jobba eller inte göra någonting alls. Hela skalan. Till saken hör att det kommit hit folk från Afghanistan sedan decennier och de har kommit i en jobbfrekvens som till och med är bättre än de svenska. Men det tar tid, men de jobbar mer än svenskarna.

När flyktingarna började komma hit var de välkomna. Vi hade inte några murar. Då.

Socialdemokraternas Löfven ansåg att det var synnerligen opassande att tala om volymer, det är ju människor vi talar om.

De som minns kommer ihåg hur dåvarande migrationsministern Billström vågade sig på att tala om volymer (februari 2013). Han blev så pass slagen i bitar av dåvarande Statsministern att ingen vågade säga en bokstav mer eller till.

Socialdemokraternas Löfven ansåg att det var synnerligen opassande att tala om volymer, det är ju människor vi talar om.

Klart vi inte kunde härbärgera den enorma mängd som anlände. Men det borde man ha tänkt på tidigare. Media hade rapporterat. Nu sitter vi i klistret med råge. Numer ligger så många partier tvärt i bakhasorna på Sverigedemokraterna att det kunde vara nog.

Jag vågar påstå att alla de afghaner som redan fått stanna här i landet i stort har samma risiga grund som de 9 000 som nu står i fokus.

Riksdagens lagförslag för att rädda kvar 9 000 kvarvarande afghaner har redan kvaddats av två migrationsdomstolar. De har inte gjort sin identitet trovärdig. Och visst är det så, identitetshandlingar står inte i främsta rummet. Dels för att de inte har, har aldrig haft. Dels för att de smugglare som hjälpt dem på vägen sagt kasta era ID-handlingar (om ni har några).

Jag vågar påstå att alla de afghaner som redan fått stanna här i landet i stort har samma risiga grund som de 9 000 som nu står i fokus.

De har svajiga ID-handlingar överlag. Det här argumentet att de saknar ID-handlingar är ett spel för gallerierna. Nu vänder Sverige dem ryggen.

Vad händer nu? De 9 000 har gått hit från sitt elände. Och de är förda bakom ljuset, både av Stockholm, människosmugglare och de kunde förstås inte själva tro att de skulle bli nekade. De ska ut helt enkelt, det är få som nu orkar kämpa för någon form av anständighet.

Anders Hammarlind

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel