Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nu ger jag upp, SL – jag tar bilen

Anmäl text- och faktafel

”It's not a job, it's an adventure!” Så skrek en uppjagad polischef i en gammal Clint Eastwood-rulle. Det är faktisk äventyr vi ska prata om i dag. Jag jobbar i skolan och det är ett fantastiskt äventyr.

Men. Att ta sig dit, och hem, är inte fullt lika roligt.

Spännande, ja. Äventyr, absolut. Det är inte längre frågan om när pendeln kommer, utan om pendeln kommer.

Låter jag bitter? Sedan omläggningen som skulle bli så bra får jag åka hemifrån tidigare men kommer trots det fram senare. Mellantåget jag brukade ta, det bara försvann, och kommer inte att återupptas läste jag i lokalblaskan häromdagen.

Jag får ta tåget innan i stället. Detta förutsätter att det faktiskt kommer ett tåg – och det ska man inte ge sig på att det gör.

Spänstiga politiker står och yrar om hur fantastiskt det är att åka kommunalt. Har de provat själva?

När jag väl kommer till min avstigningsstation har jag som mest tre minuter på mig att ta mig från perrong till busshållplats. Är bussen tidig, vilket händer typ varje dag, får jag vänta i en kvart.

Spänstiga politiker står och yrar om hur fantastiskt det är att åka kommunalt. Har de provat själva? Det kanske fungerar bättre inne i Stockholm, men att ta sig från ytterkommunerna är ett skämt.

Jag vill gärna utmana alla dessa politiker att ta pendel från Södertälje eller Haninge varje dag under en vecka. Räkna de försenade tågen. De inställda tågen på grund av signalfel, nedriven ledning, spårfel, lövhalka, solkurvor, vagnsfel med flera. Glöm inte de korta tågen!

När ni väl kommit fram, stå gärna och vänta den kvart det kan ta innan bussen kommer och klappa er själva på axeln om ni ens kommer på bussen. Vänta på ersättningsbussar som aldrig kommer, och när de väl är på plats – försök ta er ombord.

Jo, jag är bitter, men mest förbannad faktiskt. De pratas om vikten av snabbtåg till Paris. Snabbspår! Jag kommer inte ens till jobbet!

Vet ni, jag tar bilen.

Birgitta Lidgren

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare