Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mjölk ger mycket mer än en dryck

Öppna landskap är bland det svenskaste som finns. Här har korna en nyckelroll.

Annons

Ett av Gotlands största mjölkföretag gick i konkurs för en vecka sedan. Två gårdar med sammanlagt 600 koplatser och sju anställda. Förhoppningen är att företaget ska kunna drivas vidare men för dem som lagt sin själ och sitt hjärta i att få det att fungera är det självklart ett tungt slag.

Och för branschen ännu en spik i kistan.

Mjölkens vara eller inte vara har länge diskuteras utifrån flera olika perspektiv.

Det som förr var rena medicinen har i dag blivit tveksamt både hälso- och miljömässigt. Som vanligt blir debatten polariserad men de flesta förstår nog ändå att mjölken varken är medicin eller vårt största klimathot.

Även om somliga målar ut korna som planetens största klimathot men säger inget om bilar, flyg och tåg.

Rim och reson saknas totalt.

Det som däremot inte diskuteras så mycket är mjölkproduktionens nyckelroll för hela vår livsmedelsproduktion och för stora delar av besöksnäringen. Det är korna som gör att det ser ut som det gör. Försvinner korna, eller minskar drastiskt, försvinner också förutsättningarna för allt det som vi betraktar som så typiskt svenskt.

Kor föder kalvar, kvigor växer upp till mjölkkor, tjurkalvarna blir mat. Köttdjuren håller landskapet öppet. För att föda upp kor krävs odling av spannmål. Att ha flera ben i ett lantbruksföretag är nödvändigt och alla delar håller ihop, odlingar och djur. Alla dessa olika ben är naven i en levande landsbygd. Butiker, underleverantörer och verkstäder får underlag för verksamhet. Utan ett livskraftigt lantbruk är risken överhängande att landsbygden blir ett museum.

När inga djur håller landskapet öppet försvinner lockelsen i att vistas där för vila och rekreation.

Så frågan är så oändligt mycket större än att det i dag finns alternativ till att dricka komjölk. Vi måste inse konsekvenserna.

Orsakerna till mjölkkrisen är flera men en bestående faktor är att svenska mjölkbönder har andra villkor än dem de konkurrerar med vad gäller djuromsorg och miljökrav.

Villkor som konsumenterna efterfrågar men ändå i hög grad väljer bort i butik.

Beteslagen är också omdiskuterad. Den är detaljreglerad utan ersättning och utan hänsyn till om korna vill gå ut eller inte. Lagen fyllde en viktig funktion när den instiftades och de flesta kor stod uppstallade i ladugårdarna.

Med dagens lösdriftssystem kan kor oftast röra sig fritt och situationen är en helt annan. Heta sommardagar vill kor hellre vara inne i en sval ladugård men ska ändå tvingas ut ett antal timmar per dag.

Korna är alltså nyckeln till mycket av det natur- och kulturlandskap som nu beläggs med skydd av olika slag för att det ska bevaras.

Bönder har genom århundraden brukat och vårdat jorden och skogen, djur har betat så att vi i dag kan njuta av både öppet landskap, hävdade ängen och gamla skogar.

Inget ”förblir som det var” utan insatser.

Bevarande och tillgängliggörande är bra men det måste balanseras med insatser för att bevara dem som nu, i dag, skapar de värden vi vill spara för framtiden.