Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mina tankar om att bli gammal

Jag fick inte tillstånd att parkera bilen i handikapprutor. Kanske var det ett rättvist beslut av en klok handläggare, som följde de för mig okända reglerna.

Annons

Man måste inte köra bil. När jag växte upp hade vi ingen bil i familjen och tre kilometer till bussen. Så visst går det bra ändå. Ändå känns det som att livskvaliteten naggas i kanten när resorna blir så kraftkrävande att man väljer att stanna hemma.

Avslaget på min ansökan blir ännu en bekräftelse på att vi lever på övertid. Min hustru och jag har blivit proppar i samhällets blodomlopp.

Vi bor kvar i vårt hus som skulle kunna rymma en ung familj med framtiden för sig, vi belastar sjukvården, vi hindrar andra att snabbt komma fram i kön till bankomaten eller butikskassan. Vad kan vi göra? Det är näst intill omöjligt att hitta en bostad som är anpassad för den som har begränsad rörelseförmåga (i vårt land är det heller inte tillåtet att själv välja tidpunkt för att avsluta sitt liv).

Det är 16 år sedan vi var en grupp som med Enegården som bas försökte intressera kommunen att engagera sig i byggande av trygghetsboenden för äldre. Det skulle minska och fördröja behovet av äldreboenden som PRO så förtjänstfullt uppmärksammat. På dessa 16 år har inte kommunen och vårt bostadsbolag Telge bostäder lyckats åstadkomma några trygghetsboenden i Järna.

För några månader sedan gjorde jag lokala politiker uppmärksamma på att den försäljning av en fastighet nedanför Bergsgatan som då var aktuell öppnade möjligheter att bebygga tre tomter i rad – gärna med bostäder för seniorer. Intresset var obefintligt. Det är således inte brist på mark utan något annat som gör att Järna inte tycks finnas med i kommunens planering av boende för äldre.

Tomas Karlssons ledare nyligen (LT, 11 april) ger ett intryck av att det inte är politikerna utan ledningen för kommunens bolag Telge bostäder och Telge fastigheter som är bromsklossarna. Men också kommunens bolag har väl politiskt valda styrelser?

Verkar det som att jag är bitter? Inte det minsta! Vi har mycket att glädjas över.

Däremot känner jag mig sorgsen över att ha levt så länge att de värderingar som präglade mitt hem och min uppväxt har ersatts av andra. Ett löfte var ett löfte, ett handslag var lika säkert som ett skrivet kontrakt och respekten för andra människor var en självklar grund för relationer till släkt, grannar och vänner.

Kanske missförstår jag signalerna i dagens samhälle, i varje fall känner jag mig vilsen och orolig, trots att jag alltid försökt att vara öppen för utveckling och förändringar. Förändringarna materiellt, ekonomiskt och tekniskt under vår livstid är enorma. Förändringar som vi accepterat och lärt oss att leva med.

Men det finns annat som är viktigt för livskvaliteten. Att våga öppna dörren för oväntade besök, att inte ha misstro som utgångspunkt i kontakten med andra människor till exempel.

Kanske är det nya sättet att se på relationerna till andra människor ett steg i rätt riktning, en ökad frihet för var och en. Jag har ingen rätt att sätta mig till doms, men jag känner att jag och mina gamla värderingar inte längre passar in.

Kanske är det fler som känner som jag – i så fall vill jag att vårt synsätt och våra behov också vägs in när besluten fattas av de politiker vi valt och av de tjänstemän som i första hand har fått sina anställningar för att tjäna innevånarna i vår kommun.

30-talist i Järna

Allan Sundqvist

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel