Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mats Pertoft – lydigt röstboskap

Att tvingas försvara förslag som man inte gillar är inte en politikers dröm. Fråga Mats Pertoft – i går svek han sina ideal.

När regeringens två partier presenterade sina senaste mycket långtgående flyktingpolitiska förslag i slutet av förra månaden bjöd Miljöpartiets bägge språkrör på en sällan skådad ambivalens.

Tårarna rullade när Åsa Romson skulle försvara varför partiet ställt sig bakom förslagen, Gustav Fridolin sa kort och gott att ”det är skit”.

Man satte makten framför förnuftet.

I går hade lagförslaget nått sin slutdestination – riksdagen. Denna dag var det dags för en tredje miljöpartist, Mörköbon Mats Pertoft, att ställa undan sina politiska värderingar för att argumentera för ett förslag som hans partiledare dömt ut.

Om Mats Pertoft var glad i förra veckan – han skulle åter få möjlighet att arbeta som riksdagsledamot – var inte glädje det första ord man tänkte på när man såg Pertoft i riksdagens talarstol i går.

Tvärtom. Det var uppenbart att detta inte var Mats Pertofts lyckligaste stund i rikspolitiken. Han yrkade bifall till regeringens lagförslag, därtill var Pertoft nödd och tvungen, och sedan tvingades han försvara ingrepp i asylrätten, id-kontroller, och transportörsansvar.

Men det lyste igenom att Pertoft försvarade en restriktiv politik som han personligen inte tycker om.

Under sitt anförande och sina repliker hann han bland annat markera att ”jag kan gärna medge att det förekommit brister i hanteringen”, att ”allt har inte varit perfekt” och att det är väldigt viktigt att ”den lagstiftningen är tidsbegränsad och gäller högst tre år”.

Och som någon form av sammanfattning kom Mats Pertoft med: ”sedan hoppas jag personligen och Miljöpartiet också att dessa lagar inte behöver vara i kraft så länge.”

Dessutom ondgjorde han sig över att lagförslaget inte klart framhåller vad som gäller för barn. Mats Pertoft sa helt frankt att han här var överens med Krist-demokraterna i kravet om att barnfamiljer bör undantas från id-kontroller, när de reser med föräldrar som har identitetshandlingar. Och han framförde att detta bör regleras i förordningen från regeringen (vilket de båda ministrarna Anna Johansson (S) och Morgan Johansson (S) intygade att så skulle ske).

Så höll Mats Pertoft på, brasklapp efter brasklapp kastades in innan han trots allt slog fast att ”Jag står bakom regeringens betänkande i sin helhet.”

I sak har Pertoft rätt i alla sina invändningar. Lagförslaget är ett hafsverk som har hastats fram – och som innehåller en mängd oklarheter. Inte minst gäller det hur själva id-kontrollerna ska fungera.

Och där man tar oerhört lätt på de långtgående begränsningar på alla människors möjligheter att bo, leva och verka i Öresundsregionen som nu blir verklighet.

Men detta spelade ingen roll för Miljöpartiet. Ihop med Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna agerade man villigt röstboskap och röstade för id-kontroller i tre år. M, KD och L lade ned sina röster till förmån för en lag som skulle gälla ett halvår. C och V röstade nej.

Det är det vi kommer minnas, hur MP ständigt säger ett och gör ett annat.