Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Makten hägrar men vore inte gratis

Står ett borgerligt regeringsinnehav för dörren? Moderata och kristdemokratiska krafter ser stigen till Rosenbad som utstakad men bortser från det faktiska underlaget.

Annons

Såväl före, under som efter decemberöverenskommelsen har taktiseringsdiskussionen kring regeringsmakten ständigt gjort sig påmind.

Den svagaste regeringen på länge blir ständigt knäppt på näsan i riksdagen. Vänsterpartiet spelar medvetet på ett osäkerheten kring huruvida de verkligen är en del av budgetunderlaget och dessutom är opinionssiffrorna i fallande ut för Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

Dessa aspekter spär självklart på bilden av en tunn regering vars varaktighet inte är stabil.

Det är dock i nuläget inte bara risken för så kallat politisk instabilitet som talar emot avsättningsbrådskan. Alliansen är inte i valskick.

När alla fyra borgerliga partier utvecklar ny politik är det tydligt att Kristdemokraterna och Moderaterna börjat anta migrationspolitik i mer restriktiv riktning. Detta medan Liberalerna och i synnerhet Centerpartiet håller sig betydligt mer skeptiska till en liknande omläggning. För att uttrycka det milt.

Om ett maktskifte ska vara realistiskt att tala om behöver Alliansen börja jämka såväl politiskt som socialt. Liberalerna har till exempel antytt styre med S som tänkbart och tonläget om migration är inte vänskapligt. Alliansens form för tillfället tycks trots allt bestå i mellanvalsagitation snarare än statsmanna-mässigt samspel. KD ligger dessutom farligt nära riksdagsspärren, eller ibland under.

Att Sverigedemokraterna sagt sig vara beredda att stödja en alliansbudget igen lär ha triggat borgerliga maktskiftesivrare ytterligare. En osäker regeringsbildning som kan göra borgerligheten politiskt beroende av SD vore dock helt fel. Utbyte skulle så småningom krävas.