Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lyssna till skriet från Norrland

Regeringen knådar på höstens budget. Risken är att den drabbar landsbygden.

Fortsatt hög folkökning, så löd rubriken när Statistiska centralbyrån presenterade sin halvårsstatistik över befolkningsutvecklingen i Svea rike.

Inget fel i det. På ett halvår har befolkningen ökat med 55 314 personer och Sverige närmar sig snabbt tiomiljonersstrecket.

Men det finns andra rubriker som också går att hämta hem ur SCB-siffrorna – som att Norrland blöder.

Hade det inte varit för inflyttningen från utlandet – där såväl svenskar som återvänder hem, flyktingar, anhöriginvandring och de som flyttat till Sverige för att jobba eller plugga ingår – så hade befolkningsminskningen i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland och Gävle-borg gått att skriva med ett fyrsiffrigt tal.

I fyra av fem Norrlandslän är det fler som dör än som föds – enbart Västerbotten hamnar på plus. Men sammanlagt blir det minussiffror. Det föddes 6 326 norrlänningar under årets sex första månader – medan 6 511 dog.

Enbart Stockholms stad noterade 760 fler nyfödda än hela Norrland – trots att det alltjämt bor 200 000 fler norr om Dalälven än i huvudstaden.

Lika illa är det för länen i norr när man studerar flyttströmmarna inom landet. Skillnaden mellan dem som flyttar från Norrland till en annan del av Sverige och dem som flyttar i motsatt riktning var över 2 000 personer.

Statistiken ger ytterligare bränsle till den debatt som nu förs om den negligerade landsändan i nord – som rent geografiskt utgör mer än halva Sverige. Medan landets politiska och ekonomiska makt finns på den södra halvan.

När serieboksförfattaren Mats Jonsson gästade Luna kulturhus och Södertälje i vintras talade han om sin kommande bok, Nya Norrland. Idén fick han när han återvände till uppväxtens Bollstabruk – ett samhälle som en gång var fullt av liv och som nu är, ja, tomställt.

Ett samhälle – likt alltför många andra – som lämnats åt sitt öde. Av ett Sverige som inte håller samman.

Mats Jonsson skrev i går på Expressens kultursida på samma tema, om att Sverige är i kris: ”Den moderna nationalstaten är uppbyggd på ett kontrakt, där landets olika delar samlar sina resurser för att alla ska få det bättre. Där man lyssnar på varandra och känner samhörighet. Jag är ingen större vän av nationalstaten, men om vi nu prompt ska ha en, så är det så den borde fungera”.

Det är klokt formulerat. Känslan av utanförskap, att känna sig förbisedd och åsidosatt är förödande.

Om detta ska kunna fungera, om hela Sverige ska leva, krävs det vilja från regeringshåll.

Så är det inte i dag.

Regeringen satsar i stället gärna på åtgärder som slår direkt mot landsbygden.

Dit hör den kilometerskatt för tunga fordon, en skatt på avstånd, som Miljöpartiet – landets verkliga storstadskramare – vill se. Den går i linje med tidigare genomförda höjningar av drivmedelsskatten, som slår hårdast mot dem som bor där man är helt beroende av bilen. Vilket är vanligare i Sorsele än på Södermalm.

Dit hör också att S och MP vägrar fatta beslut om lättnader i strandskyddsreglerna, vilka behövs för att kommuner ute i landet, med gott om stränder, ska kunna bygga attraktiva boendemiljöer på landsbygden.

För att ta några exempel.

Regeringen är nu i färd med att ta fram sin höstbudget. Må den präglas av en känsla av nationell samhörighet, en sådan som Mats Jonsson beskriver.