Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

LT-Play: Hon räddade hans liv – här möts de igen

För 42 år sedan räddade Gunnel livet på Södertäljebon Sandor. I helgen möttes de igen.

Annons

En sensommardag 1974 i Flen var en tioårig pojke som hette Sandor Rigo ute och lekte på en plats han inte skulle vara på. En livsfarlig plats: En järnvägsbro.

– Jag var ute och hade fotbollskor på mig med gummidubbar, jag vara bara tio år och då gjorde man mycket busgrejer. Jag fick någon konstig grej för mig så jag klättrade på järnvägsbron. Och jag trampade på skyddsplåten som skyddar elledningen. Sedan när jag vänder mig tillbaka så halkar jag med dom där dubbarna och så ramlar jag ner tolv meter på den där högspänningsledningen.

Sandor låg sönderbränd och medvetslös och på väg mot en säker död. Om det inte vore för då 13-åriga Gunnel Eriksson (numera Johansson) och hennes syster Lena och pappa Sven. Bara Gunnel av dem är i livet i dag. Gunnel och Lena, som bodde precis intill, upptäckte pojken nere på spåret och larmade pappa som i sin tur larmade ambulans.

Det var tur det.

– Om fem minuter skulle snabbtåget komma, berättar Sandor.

Sandor var mycket svårt skadad när han kom till sjukhuset.

– Läkarna trodde inte att jag skulle överleva. De sa att det var ett mirakel och en gåta att jag överlevt. Mitt hjärta stannade tre gånger.

Han plastikopererades flera gånger.

– De tog skinn från låret och satte på höger ansikte och sedan satte de på armen också.

När Sandor var elva flyttade han till Södertälje. Åren gick men på senare tid har han börjat fundera mer och mer på de som räddade livet på honom. De räddande änglarna.

– Det var bara några månader sen jag började fundera. Jag måste få tag på dom här personerna. Jag skulle gärna vilja träffa dom.

Så han bestämde sig för att efterlysa dem. Via en kompis så fick Eskilstuna-kuriren nys om Sandor och skrev om hans vädjan. Artikeln delades i facebookgruppen ”Du vet att du är från Flen om ...” Gunnel, som idag bor i Norrköping och jobbar på bank, fick höra talas om tidningsartikel via sin son som i sin tur hade fått artikeln skickad till sig.

– Jag blev chockad faktiskt, först, säger Gunnel och fortsätter:

– För det var så många, många år sedan. Men vi pratade väldigt mycket om det när jag var yngre. Vad som hände och så. Men jösses, nu? Och varför? Lite så ställde jag mig frågan, berättar Gunnel.

Sandor har funnits i bakhuvudet?

– Ja, men det är väl klart att man har funderat. Självklart, det var ju jätteobehagligt, är man bara 13 år också så är det läskigt, alltså med någon som är jätteskadad och den stora uppståndelsen kring det hela. Det var en chock efteråt också självklart, vi pratade mycket om det efteråt. Vi har alltid hoppats att det skulle ha gått bra för honom naturligtvis.

Hur känns det att få träffa Sandor nu?

– Det känns bra, känns fint att kunna se att det har gått bra för honom.

Sandor själv säger att han är lättad.

– Det känns jätteskönt. Jag känner mig fri. Nu har jag träffat ängeln. Men det är tråkigt att dom andra två är borta, Lena och Sven.