Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Loj panik ger fritt fall i utdelning

Socialdemokraternas ras varade under hela förra året. Vingklippta regeringspartiet kämpar desperat vidare mot oklar slutdestination.

Annons

En tydlig vänsterinriktad finanspolitik och självupplyftande triumfprojekt straffar sig nu.

I går presenterade Dagens Nyheter en Ipsosmätning över opinionens utveckling under 2015. Den konstaterar att S gick från 32 procent i början av året för att mot slutet av året landa på något under 27 procent.

Statistiskt säkerställt är även att partiet genom 2015 förlorade sympatier hos samtliga väljargrupper, men LO-medlemmar sticker ut särskilt.

Det faktum att S tappar ter sig föga förvånande. De försök att ta politiskt kommando som präglat hösten ger klart intrycket av loja och ogenomtänkta testballonger snarare än nödvändiga krafttag mot de utmaningar som funnits.

Med tanke på att Socialdemokraterna så snart maktövertagandet hade ägt rum gjorde paradgren i att uppvisa engagemang i meriterande men tunna symbolfrågor är den opinionsmässiga effekten nu alltså väntad.

Direkt efter valet 2014 skulle Sverige under storslagna former som första EU-land erkänna Palestina och kort därpå följde Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd. Det faktum att de i sig märkliga provokativa diplomatiturerna kring arabstaterna rentav nu kan ha gjort kandidaturen överspelad gör ihärdigheten än mer märklig.

Även målet om Europas lägsta arbetslöshet tycks ha lanserats under eldig nybörjarhybris och verkar rentav ha skuffas undan när verkligheten hann i kapp.

När stora strider tas för symbolfrågor som med välvilja kan beskrivas som partiinternt entusiasmerande blir det svårt för väljarna att se att S verkligen skulle arbeta för det bästa för Sverige.

Stefan Löfven blir i dag hårt pressad från vänster. En alltmer otålig socialistfraktion har fått nog av nedtonad reform- och satsningsiver och kräver radikalitet. Som om inte den budgetsamverkan S bundit sig vid med Vänster-partiet vore nog.

Exempelvis höjdes vid årsskiftet brytpunkten för vilka som ges fullt subventionerad tandvård ytterligare. Det är inte billigt.

Någon djupare krisinsikt är det inte tal om. Sedan en längre tid uttrycker partiföreträdare lakoniskt abstrakta formuleringar om tydlighet och förnyelse. Att SSU:s förbundsordförande Philip Botström till DN säger sig vilja ha en politik ”som känns i magen” är talande för den totala handfallenheten i rörelsen.

Det är tydligt att Socialdemokraterna har problem. Att partiet i helgen dessutom nådde det sämsta Siforesultatet någonsin gör säkerligen inte Löfven mer munter.