Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Livet, bitch! vågar ännu mer när de åter står på scen

När föreställningen ”Deras rum” av Livet, bitch! har premiär på onsdag på Oktoberteatern blir det en speciell föreställning med inbjudna tjejer i publiken.

Annons

– Det finns en vits med att bara spela för tjejer. De får en egen upplevelse och behöver inte snegla på killarna, säger Grete Havnesköld, en av pjäsens regissörer.

Det har gått några år sedan ”Livet, bitch?” sattes upp och ensemblen har blivit äldre, några har slutat och andra tillkommit. I ”Deras rum” lyfts samma ämnen som i ursprungspjäsen men andra situationer och perspektiv. Gruppen har vuxit och utvecklats.

– Vi har känt varandra i 4,5 år. Vi är tryggare och vågar mer nu, säger Grete som varit med sedan start.

Linnea Tengroth kom med i gruppen 2012.

– Det kändes stort. Jag sökte eftersom det är en feministisk föreställning. Att unga kvinnors berättelser tas upp är viktigt, säger hon.

Den mångfald av kulturer som finns i Södertälje ska också finnas på scenen.

– Vi har valt gruppen noga utifrån publiken, säger Grete.

Hösten 2014 började ensemblen Livet, bitch! att fundera på nytt material. Gruppen hade workshops om olika teman som relationer och etnicitet. Workshops är en del av Oktoberteatern och verksamheten kallas Embryo. Embryo har workshops även för en kör och en sexårsgrupp. När man jobbar med workshops på Oktoberteatern finns det inga krav på resultat utan det är en process.

Johanna Thor, pjäsens andra regissör, och Grete har skrivit texter utifrån historierna. Sedan har skådespelarna bollat materialet och improviserat kring det. Nu är texterna som deras egna, när de framför dem känns de avskalade och självutlämnande.

– Det har varit berikande att höra varandras historier, säger Iman Ismail, skådespelare.

– Det är de unga tjejernas berättelser, säger Johanna.

Att jobba som skådespelare och balansera privatliv, jobb och repetitioner ställer krav på logistiken.

– Det blir knepigare med åren. Alla gör olika saker och har olika jobb, säger Iman.

När allting klaffar och alla i ensemblen är på plats och repeterar hittar de snabbt tillbaka till varandra.

– Det är lite som man har hittat hem, berättar Iman.

– Det blir ingen kompisträff utan här är det jobb, konst, teater, fyller Grete i.

För att kunna beröra känsliga ämnen på ett trovärdigt sätt måste man vara ödmjuk.

– Ett kriterie för att kunna jobba så här är att man kan och vill titta på sig själv med kritiska ögon, säger Grete.

När Manosh Milkonian håller sin monolog på scenen pratar hon om skillnaderna mellan ”svennar” och henne – hon är varken svenne eller invandrare. Hon är härifrån, från Södertälje.

– Södertälje är ett centralt utgångsläge för pjäsen. Den utspelar sig här. Det gör att den växer. Man kan identifiera sig med Södertälje, säger Grete.

Förhoppningen är att det ska bli fler speltillfällen under våren men dessa är ännu inte klara. Teaterförbundet och Oktoberteatern har suttit i fackliga förhandlingar om ersättningsnivåerna till skådespelarna. Sedan har facket och teatern kommit överens om att gruppen får betalt för åtta tillfällen då de står på scen.

– Gruppen har valt att fördela det som sju repetitioner och en föreställning, säger Annika Fridman som är producent på teatern.

– Det är klart vi försöker hitta nya pengar till fler föreställningar, säger Annika.

Det finns ett sug att nå fler med pjäsen. Att fler ska känna igen sig i de unga kvinnornas berättelser och våga se på sig själv och andra med nya ögon.

– Vi vill göra en så bra föreställning som möjligt, säger Grete Havnesköld.