Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livet, bitch! om den tuffa tiden på Oktoberteatern

Nu ger sig även ensemblen bakom Livet, bitch! in i debatten efter Mankans text i LT.

Annons

Livet, bitch! har sedan 2011 varit Oktoberteaterns jämställdhetsprojekt och lyftes bland annat fram som en viktig del i verksamheten när kulturministern Alice Bah Kunke var på besök i Södertälje hösten 2015. Tyvärr har Oktoberteatern internt inte levt upp till det man kommunicerat utåt om betydelsen av vårt projekt.

Det gör ont. Det enda vi velat är att ge Oktoberteatern och Södertälje en viktig, aktuell och stark föreställning. Ledningens inställning till Livet, bitch! är oroande utifrån den utveckling av teatern politikerna fattat beslut om, och i relation till uppdraget från Södertälje kommun. Det är också allvarligt hur man inom organisationen behandlar anställda som uttrycker egna åsikter och kritik mot ledningen med utfrysning, förtal, lögner, mobbning och ryktesspridning.

I höstas gick vi in i slutfasen av arbetet med vår andra föreställning ”Deras rum” efter två års workshop och researcharbete. Vi hade sedan första föreställningen ”Livet, bitch?” vuxit som grupp vilket fick oss att våga använda oss av de olikheter och spänningar som finns inom gruppen, men också i Södertälje. Vi ville att Södertälje skulle få se unga kvinnor ta en plats som sällan ges. ”Deras rum” var väl förankrat i teaterns uppdrag från kommunen, nämligen att främja social integration, språkutveckling och gränsöverskridande möten. Vi hade ett tydligt fokus på att möta en ung publik, även det är i linje med uppdraget.

Livet, bitch! har också varit det enda projektet på Oktoberteatern de senaste åren som arbetat utifrån den modell teatern marknadsför sig med på sin hemsida. För att kunna utvärdera arbetet har vi dokumenterat och analyserat projektet.

Ledningen för Oktoberteatern tyckte från början att det var fullt rimligt att fyra unga skådespelerskor skulle spela med hälften av den avtalsenliga minimilön Teaterförbundet sedan fastställde. Repetitionerna skulle ske helt ideellt. När facket och media kom in i bilden blev ensemblen behandlad med iskyla.

Premiären i januari skulle plötsligt endast vara ett ”uppspel” och förlades till klockan 13 en tisdag. Teatern menade nu att det inte var tänkt att bli en föreställning, trots att ledarna för workshopen varit delaktiga i flera bidragsansökningar där det stod att målet var just det. Marknadsföringen var undermålig i relation till andra produktioner på teatern. Inte ens skolpubliken lyckades teatern få dit, en föreställning spelade vi för endast en person.

På Oktoberteatern är det inte viktigast vad man gör, utan vem som gör det. Teaterns kärna, den så kallade ”Familjen”, består av en liten grupp som i huvudsak arbetat på teatern hela sitt yrkesliv. De som kommer in måste dela samma värderingar, lägga sig platt och acceptera det inkompetenta, osynliga men samtidigt maktfullkomliga ledarskap som råder. Vår arbetsmiljö har varit olidlig men teatern har inte tagit initiativ till att prata med oss om det en enda gång.

En utvärdering av ”Deras rum” gjordes på ensemblens initiativ. Den konstnärliga ledaren försökte bromsa det genom att säga att ”Utvärderingar är ingenting man gör när alla är så här trötta”. Tydligen ville man inte att vi skulle komma till tals i konflikten som uppstått. För det är en konflikt, även om ledningen försökt släta över den. Konflikten handlar om att vår produktion har behandlats oprofessionellt av teaterns ledningsgrupp samt den konstnärliga ledaren. Ledningen har dessutom utmålat sig som offer i allt detta när man i själva verket befunnit sig i en maktposition.

Det finns fortfarande intresse utifrån för Deras rum. Men vi har själva fått fånga upp det intresset. Oktoberteatern verkar bara vilja gå vidare och glömma att vi finns. Livet, bitch! har varit ett alibi för att teatern ska kunna säga externt att man lyfter unga kvinnor. Internt har utrymmet varit otroligt begränsat. Ironiskt nog har vi som arbetat i det här projektet känt oss mer marginaliserade på teatern än utanför.

Om teatern menar allvar med sin utveckling är det obegripligt hur man behandlat sin yngsta ensemble, bestående av drivna kvinnor som vill vara en del av teaterns framtid. Skattepengar borde användas till att öka känslan av jämställdhet

i Södertälje genom att låta Livet, bitch! möta en bred, ung publik. Inte reproducera ojämställdhet inom en stagnerad organisation.

Öppna dörrarna till Castor och låt Oktoberteatern bli en plats dit stadens unga känner sig välkomna!

Ensemblen Livet, bitch!:

Grete Havnesköld, ledare, regissör och manusförfattare

Cecilia El-Matni

Iman Keise

Manosh Milkonian

Linnea Tengroth