Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Alla borde göra som Lööf – att bli innerligt förbannade när samhället upprätthåller kvinnofällor

Annons
Centerpartiets ledare Annie Lööf (S) talar på Spånga IP under Järvaveckan. Foto: Claudio Bresciani/TT

De politiska krafter – läs: Sverigedemokraterna och några enstaka kristdemokrater – som längtar tillbaka till den tid då kvinnans plats var i hemmet, där hon vandrade mellan spis och barnsäng, vill att Sverige ska återinföra sambeskattning.

Sambeskattningen innebar att makar beskattades för hälften av hushållets sammanlagda inkomster. I praktiken betydde det att den som tjänade minst i hushållet (oftast kvinnan) fick lika hög marginalbeskattning som den som tjänade mest (oftast mannen). Och det ledde i sin tur till att det lönade sig dåligt för den som tjänade minst att över huvud taget ta ett lönearbete jämfört med att stanna hemma och utföra oavlönat hushållsarbete.

Sambeskattning är inget annat än en kvinnofälla – en relik från svunna ojämställda dagar. Att inte ha makt över sin ekonomi är en inskränkning av mänsklig frihet.

Och sedan 1971 års skattereform har Sverige som tur är särbeskattning, människor beskattas individuellt. Vilket gjorde att kvinnor på allvar tog steget ut i arbetslivet.

Samhället upprätthåller andra system som fortfarande effektivt motverkar jämställdheten – det gäller inte minst vid utbetalningar av stöd och bidrag.

Det betyder dock inte att allt är frid och fröjd. Samhället upprätthåller andra system som fortfarande effektivt motverkar jämställdheten – det gäller inte minst vid utbetalningar av stöd och bidrag.

I våras granskade Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, ESO, i sin rapport Lönar sig arbete 2.0? det etableringsstöd som är tänkt att underlätta för människor att komma ut på arbetsmarknaden.

Den jämförde ersättningarna från försörjningsstöd och etableringsstöd, där det förra generellt sett ger högre ersättning än det senare.

Rapporten visar att familjesammansättningen har en avgörande betydelse.

Stödet är utformat så att ersättningen för den första personen i ett hushåll som börjar arbeta är högre. För den andra partnern blir det tvärtom så, om bägge i förhållandet har etableringsstöd, att ersättningen blir sämre om hen börjar arbeta – jämfört med att gå på försörjningsstöd. Särskilt som avgifter och bidrag påverkas när du har ett jobb. Kostnaden för exempelvis barnomsorg ökar och andra bidrag minskar. Sammantaget är det alltså mindre lönsamt att börja jobba än att stanna hemma för person två.

Och, vilket rapportförfattaren Eva Löfbom konstaterade, är det oftast männen som kommer ut först i jobb och kvinnorna som kommer ut som nummer två. Familjens ekonomi drabbas negativt om kvinnan börjar jobba. Därför föreslog rapportförfattaren att etableringstillägget delas mellan föräldrarna i stället för att gå till familjen som helhet. Med dagens utformning är etableringsstödet en reell jämställdhetsfälla – men också en integrationsfälla, då merparten av de berörda individerna är utrikesfödda.

Lika illa fungerar det med försörjningsstödet. Mannen är norm.

Centerpartiets ledare Annie Lööf lyfte i sitt tal under den nu pågående Järvaveckan det faktum att de flesta kommuner – däribland Södertälje – betalar ut försörjningsstöd till mannen i ett hushåll. Centerpartiet kräver nu att det, precis som barnbidraget ska individualiseras så att båda föräldrarna i en familj får en del vardera.

Det borde vara självklart. Samhället kan inte fortsätta med denna typ av institutionaliserad orättvisa i våra transfereringssystem.

Eller som Annie Lööf träffsäkert formulerade sig: ”Det gör mig så innerligt förbannad att människors förutsättningar i livet så uppenbart påverkas av vilket kön man har. Integration och jämställdhet – det är frågor som valet i höst måste handla om”.

Mer läsning

Annons