Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: Väntat att förtroendet skulle sjunka för Annie Lööf

Det har blivit ett nytt år. Men ingen ny regering.

Talman Andreas Norlén tänker dock genomföra en ny statsministeromröstning i riksdagen den 16 januari. Om den omröstningen faller ut på samma negativa sätt som de två som hittills hållits kommer han att genomföra en fjärde omröstning den 23 januari.

Enligt grundlagen har talmannen fyra försök på sig att föreslå en statsminister. Om alla fyra försök misslyckas skall extraval hållas inom tre månader.

Detta gäller framför allt Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD).

Inget pekar på att ett extraval kommer att lösa de knutar som Sverigedemokraternas vågmästarposition har skapat. Även om Liberalerna och Miljöpartiet skulle hamna utanför riksdagen, vilket är möjligt men inte troligt, får ändå inget av de traditionella blocken en egen majoritet.

Anmäl text- och faktafel

Problemen med regeringsbildningen har gett förvånande små förändringar i partiopinionen sedan valet. Det visar att väljarna har förståelse för problemen att bilda regering, och att de hittills till stor del är nöjda med hur det egna partiet har agerat.

Däremot har det skett stora förändringar när det gäller förtroendet för partiledarna. Detta gäller framför allt Annie Lööf (C) och Ebba Busch Thor (KD). Medan förtroendet för Annie Lööf har rasat har det i stället stigit kraftigt för Ebba Busch Thor.

Det här är egentligen inte så konstigt. Annie Lööf hade tidigare mycket höga förtroendesiffror, mycket högre än Centerpartiets valresultat. Många utanför Centerpartiet hade alltså stort förtroende för henne.

Många av dem som röstar på dessa partier tycker självklart att detta är fel

Det är naturligt att det förtroendet nu minskar, när Centerpartiet har röstat nej både till Ulf Kristersson som statsminister för en M-KD-regering och till Stefan Löfven som statsminister för en S-MP-regering. Många av dem som röstar på dessa partier tycker självklart att detta är fel, och struntar i Centerpartiets skäl för att rösta nej. De struntar i att Annie Lööf och Centerpartiet håller fast vid sitt vallöfte att inte ge Sverigedemokraterna inflytande i svensk politik. De struntar i att Annie Lööf och Centerpartiet inte vill stödja Stefan Löfven som statsminister när han inte på någon punkt är beredd att göra eftergifter för Centerpartiets krav.

Tyvärr riktar också många inom dessa partier sitt missnöje mot Annie Lööf personligen. Hon har sedan valet fått utstå mängder av mycket grova påhopp, främst från Moderaternas högersvans och från SD-sympatisörer. För sverigedemokrater är Centerpartiets migrationspolitik och Annie Lööf ett rött skynke och många tar nu därför chansen att förtala henne så mycket de bara kan. Hon kallas nej-drottning och utmålas som maktgalen, vilket utpekas som det främsta skälet till att Sverige inte har någon regering. Denna förtalskampanj tycks tyvärr ha fått genklang utanför SD-kretsarna, vilket bidrar till att Annie Lööfs förtroendesiffror sjunker.

Självklart är inte Annie Lööf maktgalen.

Självklart är inte Annie Lööf maktgalen. Hon sköter bara sitt jobb som partiledare: att driva den linje som hennes partimedlemmar och väljare står bakom, en linje som Centerpartiets partistyrelse och riksdagsgrupp lagt fast. Och hennes väljare tycks hittills vara nöjda med hur hon sköter sitt jobb. Det är det som räknas för en partiledare, inte vad man tycker inom andra partier.