Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: När Fridolin går kan Miljöpartiet röra sig

Annons

Pojken med guldbyxorna ska lämna politiken. Efter åtta år som språkrör är det dags för Gustav Fridolin (MP) att lämna över stafettpinnen till nästa kandidat. Tajmingen för det väntade utspelet var mer strategisk än vad han själv vill medge.

Anmäl text- och faktafel

Beskedet kom i förra veckan – lagom till talmannens numera hårt bevakade kafferep. Att Miljöpartiets språkrör meddelar sitt avhopp är en extra fördel för den – oavsett vänster eller höger – som har tänkt använda de gröna som regeringsunderlag.

Vem det nya språkröret blir står ännu skrivet i stjärnorna, men det sätter tonen för ett parti som är redo att förhandla och kompromissa. Förhoppningsvis över blockgränserna till Alliansens fördel. För vem, förutom Stefan Löfven (S), sade att blocköverskridande samarbeten måste leda till en vänsterregering?

Alliansen har tillsammans med Miljöpartiet lyckats ta över styret i Stockholms stad. Den blågröna alliansen är precis det som Sveriges största kommun behöver efter en mandatperiod av vänsterstyre. När koalitionen blev ett faktum kunde inte socialdemokrater och vänsterpartister hålla sig från att visa sin upprördhet. Miljöpartiet sågs som svikare gentemot vänsterblocket, men MP:s vänster–höger-skala är inte given, särskilt inte på kommunnivå.

Det är inte alltför länge sedan som de gröna leddes av Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Wetterstrand ansågs vara Miljöpartiets liberala blåslampa. I Sydsvenskan skrev hon själv ett frihetligt resonemang om valfrihet inom välfärden (6 april, 2013): ”Jag har svårt att se något tydligare direktdemokratiskt uttryck än att medborgaren själv väljer barnens förskola eller skola, sin egen barnmorskemottagning eller äldreomsorg”.

Det är en stor skillnad mot Fridolin som för ett år sedan sade sig vara provocerad av att en av Sveriges populäraste och bästa skolor – Engelska skolan – delade ut en tredjedel av vinsten till aktieägarna.

Att Gustav Fridolin inte ställer upp till omval är ingen nyhet, då ett språkrör maximalt kan sitta i nio år. Frågan på allas läppar är nu vem som ska ta över. För vem det blir kan ha en stor påverkan på partiets ideologiska inriktning.

Partiets största potential kan ligga i en mittenposition med mindre fokus på vinster i välfärden och mer på kärnfrågan: miljö.

Miljöpartiets framtida inflytande ligger inte i en låst vänsterposition. Tvärtom, partiets största potential kan ligga i en mittenposition med mindre fokus på vinster i välfärden och mer på kärnfrågan: miljö.

Miljöpartiet är i starkt behov av en nystart, opinionsmässigt och ideologiskt. Gustav Fridolin har lotsat partiet genom toppar och ner i dalar. Regeringsmakten (och den eftertraktade ministerposten) kostade och smakade inte så värst gott på valdagen.

Ett stukat parti behöver en nytändning och det sker inte med gamla partiledare. Att Fridolin nu meddelat sin avgång öppnar upp för nytt blod som inte nödvändigtvis pumpas in i ett hjärta till vänster.

Linnea Hylén