Annons
Vidare till lt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ledare: En ordnad död för kontanterna

Det är i övergångarna som problemen blir som mest tydliga. Vi är på väg mot ett samhälle där det inte längre finns några kontanter och Sverige är det land där denna utveckling går som snabbast. Sverige är också ett land där alternativen till kontanter, även för små summor, är väl utvecklade. Besök vilken marknad som helst och du kommer att kunna betala med kort eller med swish – under förutsättning att det finns uppkoppling.

Det är ingen tvekan om i vilken riktning utvecklingen går och det har hållit på länge. Det fanns en tid då lönen betalades ut i kontanter vid arbetsveckans slut, den tiden är förbi sedan länge. Det vi ser nu är det sista steget i kontanternas död, när kontanterna försvinner även för småbetalningar. Men under överskådlig tid kommer det ändå att finnas kontanter och de kommer att användas. Samtidigt har användningen minskat så mycket att det inte självklart finns underslag för att hantera kontanter. För många, inte minst i mindre tätbefolkade delar av landet, har det blivit ett praktiskt problem både att få ut och sätta in kontanter.

Den parlamentariska riksbankskommittén har nu lagt fram ett förslag på hur kontanthanteringen i hela landet ska garanteras. Förslaget bygger på att storbankerna ska ta ansvaret för att säkerställa att det är möjligt att sätta in och ta ut kontanter i hela landet. Enligt förslaget ska 99 av 100 svenskar ha högst 2,5 mil till närmaste plats för att ta ut eller sätta in kontanter.

Ansvaret för att denna ökade service ska kunna erbjudas läggs på de största bankerna. Enligt kommitténs förslag ska de banker som erbjuder betalkonton och har en inlåning från allmänheten på över 70 miljarder kronor ansvara för att det finns möjlighet att sätta in och ta ut kontanter.

De måste dock inte ha egna kontor, utan det kan ske i samarbete med andra eller i form av automater för uttag och insättning. Kommittén beräknar den totala extra kostnaden för bankerna till måttliga 8–15 miljoner kronor. De svenska bankernas intresseorganisation Bankföreningen är dock kritisk till förslaget och anser att kostnaden i själva verket hamnar runt 100 miljoner kronor och att det dessutom är ett förslag som ensidigt drabbar bankerna.

Att lägga ansvaret på de största bankerna kommer troligen att leda till en mer effektiv hantering än om samma ansvar skulle läggas på Riksbanken.

Det finns dock en hel del fördelar med förslaget – att lägga ansvaret på de största bankerna kommer troligen att leda till en mer effektiv hantering än om samma ansvar skulle läggas på Riksbanken. Kopplingen till banker med stor inlåning från svenska kunder gör också att det är de största och bankerna med de flesta kunderna som får ta ansvaret. Om det sedan innebär kostnader på 10 eller 100 miljoner kronor per år spelar ingen större roll.

Kontanterna kommer att dö ut – hur många decennier det tar är dock oklart. Men till dess att kontanterna helt försvinner från vårt samhälle behövs den typ av garantier för tillgång till kontanttjänster som riksbankskommittén presenterat.

Johan Örjes