Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Kom ihåg att döden inte är slutet, Kristersson

Annons
Moderaternas partiledare Ulf Kristersson. Foto: Jessica Gow/TT

Nu har det gått en vecka sedan Sverige fick en regering. Till slut.

Efter fyra månader av sonderingar, talmansrundor, förhandlingar, statsministeromröstningar, förutsägbara positionslåsningar, icke förutsägbara 73-punktslistor och en hel del hårda ord lägger sig den politiska vardagslunken – likt ett snötäcke i januari – över landet.

Anmäl text- och faktafel

Detta trots att det alltjämt finns moderater och kristdemokrater som är förbannade över att deras partier inte fick bilda regering (uppbackade av Jimmie Åkessons sverigedemokrater) och vänsterpartister som är ilskna över att de inte längre har inflytande över Stefan Löfvens regeringspolitik.

Med lite distans finns det anledning att backa bandet. Exempelvis för att lyssna till det budskap som Moderaternas partiledare Ulf Kristersson varit så mån om att pränta in. När han insåg att slaget var förlorat, att den kakelvägg han lovat att ta sig hela vägen till inte fanns i Rosenbad, upprepade han gång på gång att Alliansen är död ”på nationell nivå”. Du kan vara helt förvissad om att M-ledaren tänker säga detta fler gånger.

Det är som en Bergmanfilm. Döden, i form av Socialdemokraterna, hade kommit för att hämta Centerpartiet och Liberalerna.

Det Kristerssonska anslaget är både ödesmättat och dramatiskt. Det är som en Bergmanfilm. Döden, i form av Socialdemokraterna, hade kommit för att hämta Centerpartiet och Liberalerna.

Samtidigt, genom att tala om en nationell nivå gör Kristersson det underförstått att det ute i landet är frid och fröjd, där har hans parti sett till att rida spärr mot Socialdemokraterna.

Det är då intressant att ta en tur i vårt avlånga rike.

Som till Gnesta, Fagersta, Katrineholm, Kumla och Oskarshamn. Eller varför inte till Ulf Kristerssons egen hemkommun Strängnäs? I dessa sex kommuner regerar Moderaterna tillsammans med Socialdemokraterna i ensamt majestät.

I ytterligare 23 svenska kommuner styr Moderaterna och Socialdemokraterna tillsammans med ett eller flera andra partier. Detta gör M och S även i en region, Västernorrland.

I var tionde svensk kommun styr alltså M och S tillsammans. Utan att begravningsstämning råder.

Om detta kan man säga mycket. Men framför allt visar det sig att politik inte är så fyrkantig och endimensionell som man kan tro.

Det är inte heller så att det som verkar dött nu, inte kan återuppstå senare – som Bob Dylan skaldade: ”Just remember that death is not the end”.

Ett nytt allianssamarbete inför valet i september 2022 kan i dag verka närmast utopiskt – på riksplanet eller i exempelvis de kommuner där M och S samregerar. Men det ska inte uteslutas.

Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L).

Att allianskollegorna Annie Lööf och Jan Björklund valde en annan väg än den Ulf Kristersson stakat ut hänger på att de ser helt olika på Sverigedemokraternas politiska inflytande. Inte på att de är djupt splittrade i sakfrågor.

Bollen ligger hos Ulf Kristersson och Moderaterna. De har fram till nästa val alla möjligheter att tänka till och om.

Det går att välja en annan väg – bort från Jimmie Åkessons locktoner om att SD, M och KD utgör ett konservativt block.

Annons