Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Inrikespolitiskt drag när SD helomvänder om EU

Annons
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) har bytt fot i synen på svenskt EU-medlemskap. Foto: Per Groth/TT

Då var det dags igen. Precis som Sverigedemokraterna tidigare gjort kring utomeuropeiska adoptioner, vinster i välfärden, kärnvapenförbud med mera stundar en ny 180-graderssväng för partiet.

Anmäl text- och faktafel

Vid onsdagens partistyrelsemöte, där partiets valmanifest inför Europaparlamentsvalet ska behandlas, tänker partiordförande Jimmie Åkesson (SD) säga att från och med nu ska SD byta kurs – framöver är partiet för ett fortsatt svenskt medlemskap i EU. Partiets ofta högröstade krav på en ny folkomröstning, där SD förordar en så kallad Swexit, ska tonas ned.

Det är en rejäl kursändring.

Näst efter invandrare är EU det som en sann sverigedemokrat ogillar mest. Och det är då inte enbart byråkratin och överstatligheten som väckt ont blod hos SD-sympatisörer (och många andra svenskar för den delen). Utan även den fria rörligheten – själva kärnan i det europeiska samarbetet – har gett partiet motiv till att kräva ett utträde.

Men nu kommer Åkesson alltså med nya bud. I en debattartikel i Aftonbladet i förra veckan skriver SD-ledaren så här om den nya vara kvar-doktrinen: ”Att vi nyttjar alla de möjligheter som finns att steg för steg återföra beslutandemakten till Sverige, men samtidigt slå vakt om behovet av samarbete med vår omvärld”.

Plötsligt anser Åkesson att det är bättre att Sverige kan vara med och försöka påverka inifrån. Och i ett auktoritärt parti som SD lär partiet göra helt om utan knot – dit ledaren pekar, dit går man.

För SD har protektionism alltid varit ett honnörsord, frihandel ett skällsord

Inte nog med det. Åkesson är fast besluten att även förändra SD:s inställning till omvärldssamarbeten och frihandel.

Till Sveriges radio påstår han att SD ”har varit lite otydliga med det” och fortsätter: ”Många väljare har fått en bild av att vi är ett protektionistiskt parti som är motståndare till handel och samarbete i Europa och nu försöker vi nyansera den bilden på olika sätt”.

Åkesson ägnar sig alltså åt ren historierevisionism.

I själva verket har väljarna haft en glasklar och korrekt bild – för SD har protektionism alltid varit ett honnörsord, frihandel ett skällsord. Någon otydlighet, inte ens en mikroskopisk sådan, har näppeligen funnits. Partiet har varit hur tydligt som helst.

Vid en första anblick gäller Jimmie Åkessons besked strikt partiets Europapolitik med sikte på vårens EU-val. Men tittar du en gång till finns ytterligare en dimension – en inrikespolitisk sådan.

Sverigedemokrater drömmer våta drömmar om att ett konservativt block ihop med Moderaterna och Kristdemokraterna ska växa fram i Sverige. Det är en dröm som – förutom att M och KD säger blankt nej – stöter på patrull på tre avgörande sakpolitiska områden: synen på frihandel och på svenskt medlemskap i EU och i Nato.

Åkessons kursändring är strategisk även ur den synpunkten. Med ett enkelt pennstreck är två av tre hinder ur vägen. Och pressen på Ulf Kristersson (M) och Ebba Busch Thor (KD) ökar.

Det är inte heller orimligt att anta att Åkesson i en snar framtid även ändrar partiets åsikt i Natofrågan – av samma inrikespolitiska syfte. Den är dessutom enklare att förankra i väljarleden, SD-sympatisörer hör i opinionsmätningar ofta till de mest positiva kring ett Nato-medlemskap.

Annons