Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: Den som väntat sig ett försvarstal misstog sig

Annons
Annie Lööf (C) höll tal på Centerpartiets kommundagar i Umeå. Foto: Patrick Trägårdh/TT

När partiledaren Annie Lööf talade under Centerpartiets kommundagar i Umeå på fredagen var det hennes första framträdande inför partiföreträdarna sedan fyrpartiöverenskommelsen slöts med Liberalerna och regeringen i januari.

Anmäl text- och faktafel

Lööf ägnade lång tid åt att berätta om turerna kring regeringsbildningen och hur Centerpartiet till slut valde sida. Och hur viktigt det nu är att sätta press på Stefan Löfven (S), så att han levererar.

Misstron mot socialdemokrater har inte minskat bara för att man lämnat förhandlingsbordet.

Men den som förväntat sig att Lööf skulle hålla ett enda långt försvarstal misstog sig. Detta eftersom något sådant knappast behövdes – förståelsen inom centerrörelsen kring varför Centerpartiet, efter stor vånda, till slut valde bort Ulf Kristersson (M) för att i stället släppa fram Stefan Löfven (S) som statsminister är tydlig.

Nog för att överenskommelsen innehåller stora liberala framgångar – så stora att även de allra mest alliansvänliga centerpartister frågar sig om man hade nått ett mer lyckat förhandlingsresultat ihop med Moderaterna och Kristdemokraterna.

Men det är inte den bärande punkten. Den är ideologisk. Att sitta som Jimmie Åkessons gisslan i en alliansregering – en sådan regering hade varit helt beroende av Sverigedemokraterna i varje blockskiljande omröstning, och där SD:s stöd givetvis har ett pris – är fullständigt otänkbart. För varje liberalt sinnad. Då är till och med S bättre.

Det är också helt nödvändigt att borgerliga väljare måste ha partier som rider spärr mot nationalism, populism och främlingsfientlighet.

Och av styrkan i applåderna under talet finns ingen tvekan om att Annie Lööfs hållning delas av hennes parti.

Det är också helt nödvändigt att borgerliga väljare måste ha partier som rider spärr mot nationalism, populism och främlingsfientlighet. Som har ryggrad nog att inte böja sig – hur lockande regeringsmakten än verkar vara.

Det är att ta ansvar.

På riktigt.

För vi har sett på nära håll vart alternativet bär. Lööf exemplifierade i sitt tal med utvecklingen för Ungern, Polen, Italien och Österrike. Där regeringar släppt in nationalister och populister i värmen och gett dem inflytande förändras länder. Där protektionism och misstro gror krävs en motrörelse.

Lööf delade även ut en känga till allianskollegan Ulf Kristersson och Moderaterna.

Det är ingen hemlighet att besvikelsen finns hos Annie Lööf över att moderatledaren inte gjorde mer för att bygga broar över blockgränsen – särskilt som han före valet sagt att han inte tänkte göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Den besvikelsen uttryckte hon många gånger under de fyra månaderna efter valet, när sonderingarna pågick för att bilda regering till dess att fyrpartiöverenskommelsen blev färdig.

”I svåra parlamentariska lägen så visar partier sina rätta färger. Antingen ställer man sig i ett hörn med armarna i kors och vägrar flytta sig, eller så tar man ansvar och försöker göra det bästa av situationen”.

Annons