Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomas Karlsson: De små, små tecken som framtidsspanaren snappar upp

Annons
Jimmie Åkesson (SD), Ebba Busch Thor (KD) och Ulf Kristerson (M).

Blott ett halvår har gått sedan valet – och två månader har passerat sedan fyrpartiöverenskommelsen mellan regeringspartierna, Centerpartiet och Liberalerna slöts.

Anmäl text- och faktafel

För framtidsspanaren finns några tydliga skeenden att ta fasta på hos oppositionen, särskilt kring Sverigedemokraterna. I små, små steg förflyttas det politiska narrativet i enlighet med SD:s vilja.

Ett är att se hur opinionsinstituten – och flera nyhetsredaktioner – alltsedan januariavtalet blev klart och Sverige fick en regering numera väljer att redovisa opinionsläget i grafik och text. Formuleringar som ”Ett konservativt block bestående av KD, M och SD skulle få drygt 48 procent av rösterna om det vore val i dag ... ” är legio.

Parallellt med detta har Sverigedemokraterna tagit fram rubank, rasp och sandpapper – vassa kanter som skaver ska slipas ned.

Det konservativa blocket är exakt i linje med det Jimmie Åkesson pläderat för under flera år – med mer eller mindre kraftfullt motstånd från moderater och kristdemokrater. Den bilden kommer, närhelst en väljarbarometer presenteras, vara den gängse under mandatperioden. Och vid sidan av Åkesson blir även Stefan Löfven mycket glad om den kommer att sätta sig hos väljarkåren.

Parallellt med detta har Sverigedemokraterna tagit fram rubank, rasp och sandpapper – vassa kanter som skaver ska slipas ned.

Skälet till att SD plötsligt gjorde en U-sväng i frågan om Sveriges EU-medlemskap är till allra största del inrikespolitiskt. Är det någon punkt som M och KD pekat på när de försökt förklara att ett samarbete med SD är uteslutet så är det just partiets syn på EU.

Till det kommer att partiet successivt anstränger sig för att bli mer salongsfähigt och flyttar bort kontroversiella företrädare. Kent Ekeroth manövrerades bort redan före valet. Och när Mattias Karlsson i förra veckan gav besked om att han slutar som partiets gruppledare i riksdagen hette det formellt att han behövde mer tid för att vara pappa. Men det är inte någon hemlighet att företrädare som Karlsson – med sin famösa ”Segra eller dö”-nationalism – hör till den skara som behöver plockas bort. Detta om Åkessons dröm om att SD ska kunna närma sig M och KD någonsin ska bli verklighet.

Det finns här anledning att minnas tillbaka till en av de många partiledardebatter som föregick riksdagsvalet – i Expressen-tv. Efter två timmars debatt ska Kristdemokraternas Ebba Busch Thor förklara varför hon avfärdar Sverigedemokraternas Jimmie Åkessons inviter om samarbete. Hon säger: ”För mig är det svårt att sätta mig ned och förhandla med en förhandlingspart där man säger en sak vid förhandlingsbordet, där man säger en sak i politiska debatter, men sedan har tunga politiker som inte klarar att leva efter det i praktiken och där för en annan politik”.

Och Busch Thor tittar på Åkesson och avslutar med att säga: ”Ändras det någon dag, ja välkommen tillbaka då.”

Åkesson replikerade då med att han var ”väldigt tacksam för den klappen på huvudet.”

Nu är förändringsarbetet i full gång, just med målet om att bli välkomnad tillbaka.

Lägg därtill Moderatledaren Ulf Kristerssons intervju med Dagens Nyheter för halvannan vecka sedan. Kristersson har förflyttat sig från sitt tidigare budskap om att inte samarbeta med SD till ”Jag tänker inte isolera dem och låtsas som att de inte finns”.

Fortfarande har Moderaterna och Kristdemokraterna kontroll på bollen.

Ser de inte upp har Åkesson snart erövrat den.

Annons